Israels hälsovård
De israeliska palestiniernas situation

Logotyperna för Israels motsvarighet till Röda Korset och för en av Israels största leverantörer av hälsovård.

Författarens bakgrund Martin Telinius har varit en profil i debatten om Israel under många år. Han föddes 1981 i Göteborg och är nu bosatt i Israel. Utdrag ur hans curriculum vitae: 2001. Militärtjänst som närskyddsman vid F21 i Luleå. 2002-2007. Universitetsstudier i statskunskap i Växjö och Lund (fil kand och fil mag). 2006. Praktik vid Simon Wiesenthal Center, New York, fokus hatbrott och terrorism på Internet. Maj 2007 – dec 2007. Kriminalvårdare. Febr 2008 – okt 2008. Vikarie vid Migrationsverkets förvar Sagåsen. Maj 2009 – mars 2010. Account manager vid IDT Global, Israel. Augusti 2010 – maj 2011. Samordnare av resursutvecklingen vid The Galilee Society (www.gal-soc.org), Israel. När detta skrives (2011-05-06) söker Telinius nya uppdrag  som föreläsare, utredare, samordnare och forskare med huvudsaklig stationering i Israel.

Redaktionell motbild

I Israel råder stora klyftor i hälsovård mellan palestinier och andra grupper. På den här punkten argumenterar Telinius övertygande. I Sverige är samernas hälsa lika god som övriga medborgares i jämförlig miljö (9,10,11). Andra grupper i Sverige kan ha det svårare. Israels yta motsvarar Smålands. Sverige och Israel utgör varandras kontrastmaterial - geografiskt, historiskt och kulturellt. Skillnaderna är dock svårtolkade. Varje forskargrupp argumenterar utifrån sina paradigm. Jag ser inlägget av Telinius nedan som en öppning mot en tvärvetenskaplig konstruktiv diskussion i framtiden.

Bo Norberg, red

The Galilee Society

Mina erfarenheter av de israeliska palestiniernas hälsovård fick jag huvudsakligen när jag arbetade på den israeliska organisationen The Galilee Society som samordnare av utveckling inom hälsovård och miljö i det israeli ska lokalsamhället.

The Galilee Society är Israels största arabiska (palestinska) icke-statliga organisation (NGO). Den grundades redan 1981 av fyra hälsovårdsarbetare och arbetar med hälsovård och miljöfrågor utifrån ett rättighetsperspektiv.

GS är erkänd av den israeliska staten som den enda arabiska organisation som kan företräda den israelisk-arabiska befolkningen i domstol när det gäller miljötvister.

GS bedriver ett aktivt påverkansarbete och upplysningsarbete för att förbättra miljö och hälsovård i det israeliska lokalsamhället. The Galilee Society arbetar utifrån ett nedifrån-upp perspektiv och har en verksamhet som sträcker sig över hela Israel.

Sammanhang

Avsikten med det här inlägget är att belysa hälsovården i Israel och dess betydelse för Israels palestinska medborgare samt att se likheter och skillnader mellan hälsovården i Sverige och Israel. I det sammanhanget måste även skillnader mellan olika grupper av medborgare beaktas.

Hälsovården i Israel - en introduktion

Hälsovården i Israel är dels statlig och dels privat. Den karaktäriseras av att samtliga medborgare betalar en del av sin lön till en statlig försäkringsfond kallad ”Bituach Leumi” enligt den nationella hälsoförsäkringslagen från 1995. Hur mycket man betalar beror på hur mycket man tjänar, vilket innebär att höginkomsttagare betalar mer. Pensionärer betalar också mindre.

Minimikostnaden ligger i dagsläget på cirka 300 svenska kronor per månad. Dessutom har alla nyinvandrare upp till ett och ett halvt års gratis hälsovård, även om de inte arbetar (1).

Enligt ovanstående lag väljer varje medborgare därefter sin egen hälsoplan från fyra företag oavsett medborgarens ålder eller hälsa. Dessa företag erbjuder likvärdiga paket, men tillgängligheten kan variera beroende på var man bor.

I det hälsopaket man väljer så ingår det besök hos läkare, laboratorietester, mödravård och subventionerade läkemedel. Det går också att köpa en tilläggsförsäkring som erbjuder ett bredare skydd, men det är inte obligatoriskt.

Utländska medborgare och turister kan välja att köpa en privatförsäkring som innebär samma tillgång till vård som för landets medborgare, men till ett högre pris och det dras inte av deras lön om de arbetar i landet.

Israels palestinska minoritet - en kort översikt

År 1948 utropade Israel sin självständighet och anfölls omedelbart av sina arabiska grannar samt ett antal andra arabiska stater. I det kriget flydde och fördrevs upp till 750.000 palestinier (2), både från det som skulle ha blivit en palestinsk stat och från den nybildade judiska staten.

De som stannade kvar i det som blev Israel efter 1948 års erövringar blev israeliska medborgare, även om många tvingats fly till närliggande städer och samhällen efter att deras hem blivit förstörda. Dessa kallas på engelska ”Internally Displaced Persons“ – IDPs.

Den palestinska minoriteten i Israel uppgår idag till cirka 17% av befolkningen eller omkring 1.1 miljoner medborgare. Dessa återfinns framförallt i Galileen, kustbandet och i Negevöknen i söder, där den största minoriteten är beduiner.

Beduinerna uppgår till ungefär 155.000 personer varav hälften bor i erkända samhällen och den andra hälften i ”illegala byar”. Dessa samhällen är inte erkända av Israels regering och har inte tillgång till sjukvård, utbildning, elektrictet, vatten, renhållning.

Israels palestinier är idag den resurssvagaste gruppen i Israel (3) och 52% av dem lever under fattigdomsgränsen (3). Denna grupp återfinns ofta i botten av statistiken och arbetslösheten är högre än det nationella genomsnittet (4).

När det gäller ordval så har jag medvetet valt att beskriva palestinierna i Israel som palestinier och inte som israeliska araber, vilket är den officiella israeliska beteckningen. Den benämningen används bara i officiella sammanhang från statens sida och från den judisk-israeliska befolkningen.

Palestinierna är i huvudsak muslimer men även kristna och drusiska grupper finns.

En sjukvård för alla?

Det brukar allmänt heta att Israels sjukvård och hälsoförsäkring är lika för alla. Det stämmer till stor del förutom på en punkt. Israels palestinska minoritet och i synnerhet beduinerna i Negevöknen i söder har inte tillgång till lika hälsoförhållanden, även om framsteg görs av flera ickestatliga och frivilliga organisationer och samhällskommittéer.

Enligt lagen som nämnts ovan är alla tvingade att inneha en hälsoförsäkring och en försäkringsplan, vilket gör att alla skall ha en basvård. Ett problem är dock att Israels palestinska medborgare bor i mindre städer och samhällen på den israeliska landsbygden. Tillgången till allmänna kommunikationer till dessa samhällen är mycket bristfällig, undantaget de större städer som Nasaret och Haifa som har betydande palestinska befolkningar.

Utan bil är det svårt att komma till sjukhus eller en mödravårdscentral. I flera mindre samhällen finns det bara en vårdcentral som kan ge begränsad vård till dess medborgare. Sjukhus finns enbart i de stora städerna som Nasaret, Haifa och Beersheba i söder, vilket innebär ett dilemma för den fattigaste delen av befolkningen, nämligen palestinierna.

För Negevregionens beduiner och i synnerhet de som bor i de icke-erkända samhällena är situationen mycket värre. De sistnämnda nekas tillgång ens till basvården, eftersom de ses som ”illegala bosättare”, trots att de i de flesta av fallen bott i området långt innan Israel bildades.

En ny rapport (5)  skriven 2010 av flera stora palestinska ickestatliga organisationer (NGOs), däribland The Galilee Society, pekar på stora klyftor i Israels hälsovård.

I studien undersöktes fyra sjukdomar: diabetes, hjärtsjukdomar, depression och bröstcancer bland Israels palestinier, nyanlända invandrare från Etiopien samt vanliga judiska israeler. Resultaten visar att det finns stora klyftor baserade på inkomst och socio-ekonomiska skillnader.

Dödstalen från diabetes och hjärtsjukdomar är högre bland palestinierna än bland Israels judiska medborgare (6).

När det gäller bröstcancer så finns det klyftor mellan palestinska och judiska kvinnor som testar sig i mammografi. Det har spekulerats att detta kan bero på kulturella skillnader.

I Israel så finns det två psykiatriska sjukhus (mental clinics), ett i Sakhnin och det andra i Umm el Fahm. Bilden av de psykiska problemen i Israel är dock lika svårvärderad som exempelvis bilden av svenska samers hälsa (9-11).

Framtiden?

Enligt flera palestinska och judiska civila organisationer så behövs det omfattande reformer (7) från regeringens sida för att korrigera de stora klyftor som finns mellan Israels judiska och arabiska medborgare. Rapporten som tidigare nämnts rekommenderar att en kommitté tillsätts i det israeliska parlamentet, Knesset, och att klara mål sätts upp för att minska dessa klyftor.

Antalet läkare och resurser måste också öka i de palestinska samhällena för att dessa medborgare skall kunna ta del av den vård som alla bör få i en modern välfärdsstat. Kunskapen bland palestinierna i Israel om bakgrunden till de vanligaste sjukdomarna måste öka för att det palestinska civila samhället skall kunna bli en livskraftig del i den israeliska staten.

Kollektivtrafiken måste också öka för att mer än tidigare omfatta landsbygden så att fler arabiska medborgare utan tillgång till bil kan ta del i samhället och nyttja dess hälsovård.

Israel är en ung stat som har många förutsättningar till att bli en modern välfärdsstat. Här spelar icke statliga organisationer, frivilliga och det internationella samfundet en stor roll, då dessa kan påverka den israeliska regeringen i en riktning som innebär att välfärden är till för alla, utan de klyftor som vi nu ser växer bland dess medborgare.

Martin Telinius
m_telinius1999@hotmail.com

Referenser

1. http://www.nbn.org.il/aliyahpedia/healthcare/589-health-care-overview.html

2. http://www.nakba-archive.org/

3. Adva Center är en av de största palestinska NGOerna i Israel idag som dokumenterar palestiniernas situation och bedriver intensivt lobbyarbete för att förbättra rättigheterna. http://www.adva.org/Uploaded/Income%20by%20type%202007_1.pdf

4. http://www.beyondintractability.org/case_studies/bedouins_israel.jsp?nid=6798

5. http://www.adva.org/default.asp?pageid=1039

6. http://www.adva.org/uploaded/briut%20full%20report%20english%20final.pdf

7. http://www.adva.org/uploaded/briut%20full%20report%20english%20final.pdf s 8, 13

8. http://www.adva.org/uploaded/briut%20full%20report%20english%20final.pdf s 4-5

9. Norberg B. Crime and punishment – a fair basis of a well-do society [health]. Rondel 2010; 30. http://www.rondellen.net/health30_eng.htm

10. Hassler S. The health conditions in the Sami population of Sweden 1961-2002. Causes of death and incidences of cancer and cardiovascular diseases. Doktorsavhandling, Umeå Universitet, 2005. Hassler beräknar antalet samer i Sverige till 40.000. Vanligast i andra sammanhang är siffran 20.000. Det föreligger inga betydande skillnader i hälsa mellan samer och övriga svenskar i motsvarande åldrar, yrken och omständigheter. 

11. Kaiser N, Sjölander P, Liljegren AE, Jacobsson L, Renberg ES. Depression and anxiety in the reindeer-herding Sami populations of Sweden. Internat J Circumpolar Health 2010; 69(4):383-93. Studien genomfördes av professionella forskare inom de begreppsmässiga ramarna för Same politics in Sweden 2007. Den utgjordes av en tvärsnittsundersökning med frågeformulär. Ordförandena i samebyarna förmedlade formuläret till 640 renskötare. Antalet kan jämföras med uppgifter från taxeringsmyndigheterna från år 2004. Då deklarerade 108 renskötare en årsinkomst över 160.000 kronor, tre över 180.000. De formulär som returnerades (319 st) kom från 168 män och 151 kvinnor. Arbetstiden i renskötseln och vilka sysslor som utfördes är inte specifierade i undersökningen. Renskötarnas liv beskrivs som ”seminomadiskt”. Graden av nomadism är inte kvantifierad och jämförd med kontrollgrupperna. Man använde en lantlig kontrollgrupp och en urban kontrollgrupp. De manliga renskötarna hade mer ångest och depression än kontrollerna.