Född 1950, i skrivandes stund en 48-årig kvinna som utvecklade astma från 2 års ålder och hade under tonåren tre svårare anfall, det värsta ett status astmaticus vid 17 års ålder med andningsstillestånd och fyra dygn i respirator under eternarkos, som var den tidens tradition, när inget annat hjälpte mot krampen i luftrören.
Hon födde barn 1968 och 1970, den sista gången med hotande havandeskapsförgiftning, skickades dramatiskt från länsdelslasarettet till regionsjukhuset, där man inducerade förlossning 6 veckor före beräknad tid och klarade krisen.
Efter tiden som småbarnsmamma utbildade hon sig till kontorist, motsvarande 2-årig gymnasieutbildning. Hon hade en stabil yrkesarbetande make och utvecklade efterhand välanpassade barn och barnbarn, tvåfamiljshus, fritidshus och två bilar.
Vid 45 års ålder undergick hon en stor underlivsoperation på grund av endometrios. I efterförloppet blev hon knalldålig. Coronarangio kunde inte påvisa några kranskärlsförträngningar. Efter den här episoden, tolkad som spasmangina eller syndrom X, gick hon sjukskriven i tre år med undantag för arbetsträning 25% i sammanlagt två månader. Skälet till rehabiliteringssvikten var att hon hade nästan ständig molvärk i bröstet, förvärrad av effort, affekt och kyla, med frekventa inläggningar på länsdelslasarettet.
Vid 47 års ålder kom hon på remiss från medicinkliniken vid länsdelslasarettet till den familjemedicinska specialistmottagningen vid regionsjukhuset för riskfaktorutredning. Då behandlades hon med inhalationer Flutid 500 µg 2x2, inhalation Bricanyl 0.25 mg vb, inhalation Ventoline 2 mg/ml, 2-4 ml vb, tablett Theo-Dur 300 mg x 2, clysma Theovent 250 mg vb, tablett prednisolon 5 mg varannan dag, tablett Monoket 20 mg 2x2, tablett Cardizem Retard 180 mg 1x2, plåster Minitran 5 mg dagligen, tablett Nitroglycerin 0.25 mg vb, tablett Suscard 2.5 mg vb, tablett Furix 40 mg 1x1, tablett Midamor 5 mg 1x1, tablett Progynon 2 mg 1x1, tablett Dexofen 50 mg vb, tablett Zantac 150 mg 1x1, och mediciner mot hösnuva sommartid.
Familjemedicinaren fann en 47-årig dam med kraftig benstomme och välutvecklad muskulatur. längd 160 cm, vikt 77 kg, hull i överkant men ingen dramatisk ökning av underhuden. Någon andnöd kom inte fram vid förflyttning från väntrum till undersökningsrum. Kramp i luftrören (Arners handgrepp u.a.) kunde inte påvisas, men rassel, ronchi och nedsatt andningsljud noterades bilateralt över lungfälten. Pulsfrekvensen var 74 per minut, blodtryck liggande utan vila 120/85, sidlika. Hb var 146 g/L, MVC 94, vita 5.6, trombocyter 265. Rutinprover för leverfunktion, njurfunktion och järnomsättning var normala. Blodfetterna var normala. Blodsockret, fastevärde, var normalt. Serumkobalaminer, serumfolat, och serumgastrin var normala.
Den utvidgade riskfaktorutredningen visade förhöjd nivå av plasminogen activator inhibitor i plasma, nedsatt fibrinolys vid stasprov, homocystein i plasma vid övre referensgränsen och en klart patologisk metioninbelastning. Patienten fick samtal om försiktig nedbantning och likaledes försiktig uppträning mot övervikt och nedsatt fibrinolys. För metioninmetabolismen fick hon tablett Behepan 1mg 1x1 och tablett Folacin 5 mg 2x1. Familjemedicinaren förordade också medicinsanering inneliggande på hemortslasarettet, en grundmedicinering med långverkande kalciumflödeshämmare och luftrörsvidgare och ett samarbete med försäkringskassa och arbetsförmedling med sikte på ett individanpassat halvtidsarbete.
Under det närmaste halvåret bantade patienten ner sig 5 kg. Det verkade lovande. Dock var metioninbelastningen fortfarande patologisk. Patienten skiftades över till inj Behepan 1 mg i.m. var 18:e dag och fick dessutom tablett Pyridoxin 40 mg 1x2.
Under det följande året förvärrades emellertid den kliniska situationen med inläggningar en eller två gånger i månaden för bröstsmärtor eller transistoriska ischemiska attacker med som värst sluddrigt tal och nedsatt grov kraft i höger kroppshalva. Patienten gick tidvis med rollator och behandlades tidvis med Waran eller Ticlid. Någon medicinsanering blev det inte tal om, än mindre arbetsrehabilitering.
Vid senaste årskontrollen hos familjemedicinaren i början av november 1998 hade hennes tillstånd stabiliserat sig. Hon hade kvar ständiga fluktuerande bröstsmärtor och högersidig kraftnedsättning, men hon hade bara legat inlagd på länsdelslasarettet fyra gånger på 11 månader. Hon hade accepterat full sjukpension och hemhjälp 2.5 veckotimmar. Hon hade också bantat ner sig till 76 kg. Medicinlistan hade expanderat till 28 preparat, men insättning av Singulair 10 mg 1x1 hade reducerat inhalationerna av beta-2-agonister från många per dygn till enstaka per 1-3 veckor. En lätt bronkospasm noterades vid Arners handgrepp. Metioninbelastningen var fortfarande patologisk.
Den beskrivna utvecklingen slog familjemedicinarens världsbild i spillror. Han hade inte förut träffat något fall av hyperhomocysteinemi (E72.1) som inte svarat väl på behandling med vitamin B12, folat, och i sista hand pyridoxin. Han vänder sig nu till Rondellens läsare och ber om råd och praktiska tips.
Denna sida uppdaterades 1999-09-15