Patienten är en man född 1947 som i huvudsak gått hos sin familjemedicinare under
det sista decenniet. Nu har han flyttat 100 mil snett tvärs över landet och det gäller
att orientera mottagande kollega om läget. Det aktuella diagnoserna är i allvarsordning
arbetsnarkomani (Z73.1), hyperhomocysteinemi (E72.1), hyperaldosteronism (E26.0) och
hypertoni som dock inte varit något bekymmer de sista 8 åren.
Patienten är en ambitiös överpresterare med höga krav på sig själv i arbetsliv,
sport, och fritidssysselsättningar. Socialt började han som grovarbetare, omskolades
till tekniker efter sitt andra kroppsliga sammanbrott, arbetade som lärare, drevs av
omstruktureringar till ett krävande direktörsarbete, blev sedan datakonsult och efter
två gediget genomförda femårskontrakt gick han till vårdarbete på lägre social nivå
i en annan landsända för att ”förverkliga sig själv”. Han är känslig,
även stresskänslig, och har stor social kompetens. Inom tävlingsidrott blev han en god
medelmåtta i en individuell kraftsport och likaledes en god medelmåtta i en tung
lagsport.
De kroppsliga kriserna började med en magblödning vid 20 år ålder, kom in med Hb 40
g/L och repade sig med 14 enheter blod, utan operation. Vid 25 års ålder slet han
sönder ryggen i ett tungt grovarbete och omskolades. Sedan följde en lugn period fram
till 42 års ålder, då yttre press ledde till ett närmast malignt blodtryck. Ny social
sanering och tidvis kemisk blodtrycksbehandling, vanligen monoterapi, normaliserade
blodtrycket. Patienten hade dock ett spontanlågt S-kalium, och två stora utredningar vid
närmaste regionsjukhus visade slutligen hyperaldosteronism utan tecken på adenom eller
binjurebarkshypertrofi. Behandlingen blev spironolakton 25 mg 1x1, vilket ledde till en
kraftig gynekomasti. Patientens hyperhomocysteinemi diagnosticerades när han var 47 år
gammal. Den hade i huvudsak formen av en kraftigt patologisk metioninbelastning, som
snabbt normaliserades när patienten fick T. Behepan 1 mg 2x1, T. Folacin 5 mg, 2x1, T
Pyridoxin 40 mg, 2x1. Patienten är i grunden atletiskt byggd. Under de sita 10 åren har
han haft en varierande övervik, 80-90 kg, längd 173 cm. Han rökte från 26 års ålder,
maximalt 25 cigaretter per dag. Efter några år övergick han dock från röktobak till
snus.
Familjemedicinaren bedömer att patientens grundläggande problem är existentiell
ångest, utlevd och sublimerad som arbetsnarkomani. Denne blyge och känslige man har
dessutom en benägenhet att falla offer för kraftfulla kvinnor. Möjligen är inte heller
hans nuvarande medicin alldeles optimal. Familjemedicinaren undrar om man kan träna upp
binjurebarken med stress så att den går in i en permanent överfunktion. Framför allt
funderar han dock över hur han ska formulera remissen till den kollega som tar över som
patientens medicinska advokat.
Denna sida uppdaterades 1999-09-23