Patienten är en man född 1921. Han utvecklade hypertoni 1980 och behandlades med betablockare (T. Seloken ZOC 50 mg 1x1), loop-diureticum (T. Burinex 1 mg, 2x1) och kalium 750 mg dagligen.
Under 1993 upptäcktes en prostatacancer. Tre år senare ledde en distal ventrombos till övergående Waran-behandling. Efter en lungemboli i juni 1998 fick patienten åter Waran-behandling.
Trots Waran-profylax fick patienten ett halvår senare en hjärninfarkt med övergående höger-sidig hemipares. Datortomografi visade bilaterala lakunära infarkter.
Vid återbesök i april 1999 kunde inga fokalneuologiska symtom påvisas. Enligt hustrun hade dock patienten undergått en personlighetsförändring, mer lynnig, mindre tålamod.
Ett halvår senare var patienten deprimerad och hade magrat 10 kg. Han ingick i en klinisk studie och stämningsläget var lågt, MADRS 5 p. Hustrun påtalade nu att det fanns B12-brist i patientens släkt. Ett av hans 10 syskon hade suiciderat på grund av depression.
Utredning visade låga S-kobalaminer (70-78 pmol/L), S-folater inom sina referensgränser, kraftigt förhöjt metylmalonat (2,3, 3,0 nanomol/L) vid upprepade provtagningar, övre referensgräns (<0,37), och P-homocystein 50 mikromol/L, ungefär tre gånger sitt övre referensvärde.
Patienten fick Behepan i injektion, totalt 10 mg, och därefter T. Behepan 1 mg 1x1. Samtidig behandlades han med T. Folacin 5 mg, 2x1.
Vid återbesök en månad senare var patienten betydligt piggare och vid kvantifiering med MADRS hade stämingsläget stigit till 1 p. Homocystein hade sjunkit till 8 mikromol/L, och metylmalonatet hade i det närmaste normaliserat sig 0,52.
Läkaren noterade belåtet den antidepressiva effekten av B-vitaminbehandlingen i detta fall.
Denna sida uppdaterades 2000-07-19