Hägglöf M. Tjädern och kärleken. Rondellen 2001; 8:Kultur (www.rondellen.net, juli-september 2001)
Tjädern och kärleken
Du har en alltför ytlig syn på kärleken, Bo! I Din ungdom projicerade Du Din drömda dygd på den osjäliga svanen. Nu accepterar Du stillatigande att andra unga stollar projicerar pippinas naturliga promiskuitet på människan.
Djurmodeller är ovärderliga för forskning och framsteg. Men varje art måste bedömas utifrån sina förutsättningar. För en flugsnapparhona är tid ungar och dygdens duration 10 minuter.
Faktum är att människan är den enda art som ibland under långa perioder ägnar sig åt monogami. Den biosociala grunden till människans monogami är det 20-åriga vårdkontraktet på avkomman och att människohonan ställer upp även när hon inte är i fruktbar period (Ords. 5:3-22, 7:4-27).
Visst kan djurmodeller vara nyttiga för hypotesgenererande experiment, men hypoteserna måste verifieras eller falsifieras på människa innan de accepteras över artgränserna.
Tjädern är en utmärkt djurmodell, om man vill fördjupa och vidga sina vyer på kärleken. En del hönsfåglar imponerar utan att slåss, en del slåss utan att imponera. Tjädern både imponerar och slåss, liksom människan.
En gång på 50-talet ville jag filma tjäderns kärlek. Jag stoppade upp en tjäderhöna i parningsställning, förankrade henne på spelplatsen, och involverade morgonens första tjädertupp.
Resultatet var patetiskt. Tjädertuppen klunkade, sisade och parade tills han svimmade av utmattning.
Den arbetshypotes som jag utvecklade med ledning av det här experimentet är att inget kärleksliv fungerar normalt, om den ena partnern är död ur fysisk eller psykisk synpunkt.
Mats Hägglöf
Författare, Bro
Bakgrundslitteratur
Publicerad 2001-09-02