Hur vi vill bli citerade:
Hägglöf M. Vidskepelse kring vitaminer [kultur]! Rondellen 2002; 11. URL:
http://www.rondellen.net
Kultur
Vidskepelse kring vitaminer
När min yngste son kom hem från fotbollsträningen en dag, bad han mej att köpa vitaminer och mineraler på burk. Alla i laget, han var då 13 år, hade blivit uppmanade av tränaren att komplettera kosten med sådana piller. "Idrottare måste berika den vanliga kosten", var budskapet. Från första kontakt med idrotten invaggas man i ett pillertänkande. Grundplåten utgörs av vitaminer och mineraler, följt av proteiner i pillerform – fiskmjöl och/eller soja.
Alla är vi kroppsbyggare, men de aktiva idrotttsutövarna står i särklass i flera avseenden. Samtidigt som man kan hävda att idrottare tillhör de friskare i samhället, präglas de av viljan att vara snabba och starka i sådan grad att de hemfaller åt felbruk av medikamentella hjälpmedel. Det gäller inte bara den vuxna eliten. "Som storlöparsnack i allo, ljöd ungarnas glättiga pip, om illa pålagda vallor, och formnedsättande knip."
Det finns en folklig föreställning om att vitaminer är bra och ju mer desto bättre. Detta gäller inte minst idrottsfolket. Så har det varit under den tid jag överblickar (1) och så är det den dag idag är. Det räcker med att bläddra igenom ett antal skrifter för idrottsfolk, muskelbyggare och hälsosökare. Annonserna vittnar om att det är betydande summor i omlopp. Likadant vittnar försäljningsstatistiken (2).
I själva verket är vitaminer och mineraler en lysande affär för grossister, detaljister, "näringsterapeuter". Substanserna kostar nästan ingenting. Hela pillret är profit. Det är mot den bakgrunden man ska se den grova mobbning politiker, tjänstemän och journalister utsattes för nyligen i samband med en omröstning i EU-parlamentet om ett lagförslag att strama upp hanteringen av vitaminer och mineraler (spårämnen).
"Ett dråpslag mot folkhälsan!", vrålade uppropet mot lagförslaget på DN Debatt 020310, med 19 kändisar som undertecknare. Därefter följde en lågmäld journalistisk granskning av i stort sett god kvalitet. Sedan kom det ett nytt illvrål från fem av de ursprungliga kändisarna i DN Debatt 020324: "Paranoid kamp mot folkviljan!" Den här gången riktade vreden sig mot Marit Paulsen som haft invändningar mot lobbyismen mot lagförslaget.
Från demokratisk synpunkt är det naturligtvis viktigt att alla röster får göra sig hörda. Försäljningsökningen av naturläkemedel och kosttillskott är dock ingen spontan folkrörelse utan ett resultat av en medveten och långsiktig marknadsföring i utkanten av lagen. Enbart den kampanj, som riktats mot utredare och journalister de senaste åren, har kostat stora pengar. Det är skäl att granska en del av de argument som lanserats för fri försäljning av vitaminer och mineraler.
Med ledning av annonser och "hälsolitteratur" sluter jag mej till att vitamin E, vitamin C och olika proteiner under senare år varit särskilt populära bland idrottsfolket, en naturlig modell för "sökare efter hälsa". Om vitamin E sägs det att vitaminet stärker musklerna, fördröjer åldrandet, förbättrar återhämtningen efter ansträngning, reducerar syrebehovet, förbättrar blodcirkulationen, och bevarar de röda blodkropparna. Den enda dokumentation om vitamin E, som jag känner till, är att hos råttor med experimentell brist förbättrar tillförsel av vitamin E funktionen hos musculus levator ani. Det är min arbetshypotes att varje enskild råtta i försöksgruppen skulle ha mått bättre av en allsidig kost än av experimentell brist och följande kosttillskott.
Man måste ha brist på vitaminer för att bli bättre av kosttillskott i pillerform. Vitaminer verkar vanligen som koenzymer eller hormoner i ämnesomsättningen (3). Överkonsumtion är ingen fördel. Den kan innebära förgiftningsrisk, i synnerhet beträffande de fettlösliga vitaminerna A, D och E. Ett liknande resonemang gäller spårämnen som exempelvis järn (3). Det vattenlösliga vitamin B6 (pyridoxin) dränerar vid överskott kroppen på livsviktiga enkolsgrupper (jfr 4); vid överdosering uppstår nervskador.
För att konkretisera mina farhågor för möjliga förgiftningsrisker pekar jag avslutningsvis på det faktum att ett flertal receptfria kosttillskott innehåller omkring tio (10) gånger det beräknade dagsbehovet av vitamin E.
Mats Hägglöf, författare, Bro
Referenser
Publicerad 2002-04-08