Så vill vi bli citerade:
Sandahl D. Jesus – motspänstig medmänniska [kultur]. Rondellen 2004; 20.
URL: http://www.rondellen.net
Jesus – motspänstig medmänniska
 |
Aktuell bok
Dag Sandal. Jesus – motspänstig medmänniska. Verbum, Stockholm 2004. ISBN
91-526-2986-4.
www.verbum.nu
Redaktionell bakgrundsinformation
Dag Sandahl är en av Svenska Kyrkans mest kontroversiella präster. Han
föddes 1948 och är uppvuxen i Moheda, där mor var provinsialläkare. Sandahl
är teologie doktor i missionsvetenskap och ekumenik och docent i kyrkovetenskap
vid Lunds Universitet. Nu är han högskolepräst vid Kalmar Högskola. Nedan
redogör han för drivkrafterna bakom sitt författarskap. Inlägget ingår i
Rondellens serie om existentiella problem (1-3). Red.
|
Forskning – intellektuellt och emotionellt äventyr
Den som vill veta kan skaffa sig kunskap och den som lyckats formulera sin
fråga har sannolikt svaret på frågan inom räckhåll. Å andra sidan finns
det en mängd väsentliga frågor som aldrig ställs. Badturisten som landat på
Antalyas flygplats i Turkiet bussas till hotell av skilda slag och ett fåtal
associerar vägskylten "Perge 1" med en biblisk plats, en del av vår
kulturella bakgrund. Ett stycke kulturarv har tystnat, förpassats till glömska
och myternas värld. Men den som med Apostlagärningarna och några apostoliska
brev färdas runt i hyrbilen på jakt efter det bibliska Mindre Asien kan på
nytt inse den kristna trons historiska bakgrund. Trons materialitet, om man så
vill.
Den väldiga missionsepok som på några korta århundraden gjorde att
kristendomen blev romersk statsreligion var en tid då människor mötte en
utmanande proklamation. Jesus är Herre, löd den statsfientliga bekännelsen.
Nu då? Trött på det svenska kyrkosystemet och sjukskriven för "reactiv
insufficiens" fanns det skäl att fundera över vad jag som präst faktiskt
tror på. Är jag övertygad om att Jesus är Herre eller blev jag praktiserande
kyrkokristen och präst därför att jag fogade mig in i ett system (och ändå
inte)? Finns det 2000 år senare intellektuellt hållbara skäl att vara
lärjunge till Jesus?
Jag läste på och försökte formulera mig. Det blev pocketboken "Jesus
- motspänstig medmänniska". Pocket därför att jag inte ville skriva en
bok som skulle sälja i 700 exemplar bland prästerskapet. En domprost fick
läsa ett avsnitt. För honom kändes boken 1960-tal och sedan länge inaktuell.
"Vi ställer inte sanningsfrågor på det viset längre." Det var ett
uppmuntrande besked. Då kanske boken var läsvärd? Och kanske domprostens
sätt att undvika sanningsfrågor förklarar de svaga gudstjänstsiffrorna i
hans stift? Tänkte jag.
Så trist ändå att människor inte får veta att det finns handfast kunskap
om Jesus och intelligenta skäl att tro att apostlarna och de första kristna
inte bluffade oss. Jag läste en del bibelvetare och förvånades över deras
kulturella begränsningar. Mitt favoritexempel är professor Bultmann. Han
menade på 1930-talet att det var onödigt att på plats i Palestina se hur till
exempel tröskning gick till. "Das kann ich mich vorstellen", sa han.
Det kan jag föreställa mig. Men arkeologer och historiker kan berätta mycket
om vad som hände och varför för teologer. Och det hör till vårt
intellektuella ansvar att pröva resonemang och ompröva forskningsresultat.
När en granat skadat ett hus på Sionsberget i Jerusalem år 1948 upptäckte
den israeliske arkeologen några olika golvnivåer och konstaterade att huset
byggts som synagoga i slutet på 90-talet e.Kr, nästan en generation efter
Jerusalems förstörelse. Den arkeologiska rapporten lästes några decennier
senare av arkeologen Bargil Pixner, som grävde på Sionsberget. Han la märke
till att bönenischen var felorienterad. Den skulle ha riktats mot Tempelplatsen
men riktades åt ett annat håll – nämligen mot Gravkyrkan, som byggdes
först på 300-talet. Det man trott var en synagoga var i själva verket den
första kristna kyrkan, byggd ungefär 60 år efter Jesu död och uppståndelse
och den var orienterad efter platsen där Jesus begravts och där hans kropp var
det nya templet – just så som det berättas i Johannesevangeliet (Joh 2:21).
Trons materialitet, alltså. De första kristna visste vad de var övertygade
om och spred sin övertygelse med sådant mod att de var beredda att ge sina liv
för den och många fick också göra det. Grundfrågorna om Jesus gör tron mer
spännande. De utmanar utslätade kyrkosystem och fördomar. Visst blev jag glad
över bibelprofessorn som ringde och sa "du har läst på bra" men
mest uppmuntrad blev jag nog av det intellektuella äventyret att få pröva
mina egna föreställningar. Jag skrev tydligen en bok för mitt eget hjärta
och min egen tanke. Det är kanske bäst så? I varje fall för den som vill
vara sanningssökare.
Dag Sandahl
d.sandahl@telia.com
Tidigare artiklar om existentiella problem
Publicerad 2004-09-03