Så vill vi bli citerade:
Lundkvist S. Tjuvjakt i Norrland –
tradition och kultur [kultur]. Rondellen 2005; 22. URL: http://www.rondellen.net
Tjuvjakt i Norrland
- tradition och kultur
 Tjäldal
enligt framsidesbilden i Sture Lundkvists skrift "Framställning av
tjära", Skogsmuseets i Lycksele skriftserie 1994;I, Box 176, 921 23
Lycksele. Tel 0950-37945. Fax 0950-13260. Pris kr 20 plus postavgifter. |
Redaktionell orientering
Den svenska tjuvskyttetraditionen är unik. I andra länder kunde man
bli hängd, halshuggen eller deporterad till Australien för tjuvskytte. I
Sverige ansågs tidvis tjuvskytte som en hederlig om än kriminell
binäring. Den skånska tjuvskyttetraditionen har beskrivits av exempelvis
Fritjof Nilsson Piraten. De norrländska förhållandena har beskrivits av
bland andra riksdagsmannen J.R. Sundström (1874-1954) i de kända
böckerna om Janne Vängman (www.jannevangman.nu). De flesta tjuvskyttar
höll dock anonymiteten helig – "skjut, gräv och tig". En
sådan doldis var Gustav Lundkvist i Svanaberg (1860-1940). Sonsonen Sture
i Göteborg berättar.
|
Bakgrund
Jag föddes 1928 i Svanaberg, på det hemman som var fars och farfars
försörjning. Gården låg ensamt, i skärningen mellan tre kyrksocknar,
Lycksele, Malå och Norsjö. Vi levde av jordbruk, skogsarbete, tjärbränning.
Jakt och fiske var nödvändiga binäringar – "nöd bryter lag".
Mitt liv som hund begränsades till några höstar i början av 40-talet; då
hade vi ingen ordinär hund. Det var jag som drev hararna (jfr 1).
Det var ett hårt liv. Hösten 1944 började jag på en 2-årig kostnadsfri
yrkesskola i Vännäs. Sedan blev det värnplikt och Volvo och en rad
internutbildningar. Just interna efterutbildningar har varit ett adelsmärke
för det svenska samhället under de sista 60 åren. Efter mer än 40 år i
Volvo och världen njuter jag nu frukterna av våra ansträngningar, med
lägenhet i centrala Göteborg, sommarstuga på Tjörn, barn och barnbarn i
Schweiz. Då går tankarna till farfars tid.
Farfar var tidigt en intresserad jägare – man började ungefär vid 10
års ålder på hans tid (jfr 1,2). Utom jakt på olaga tid jagade han även på
kronoskiftet i väster, där den tidens renskötare hade ensamrätt till jakt
(jfr 3). På eftersommaren 1909 var min far, då 10 år gammal, med om att bära
hem en älg, skjuten ett par kilometer väster om gården.
Köttkällaren vid gården
På den tiden var husundersökning en realitet och diskretion en hederssak.
Farfar hade ett stort flyttblock, frostsprängt i två delar, bara 30-40 meter
väster om vägen och knappt 100 meter norr om infarten till gården, som ligger
öster om vägen. Sprickan mellan blocken löper från nordost till sydväst och
var knappt metervid. Längst i sydväst stod två minor med saltat älgkött.
Klippblocken hade farfar täckt med ris och torv, så att de smälte in i
omgivningen, svårsedda även för den vane vandraren. Resterna av källaren
fanns kvar så sent som omkring 1990.
Dåtidens frysförvaring
Under den varma årstiden var det salt som gällde vid förvaring av
älgkött. Fisk lufttorkades ibland. Kött av får och ren torkades på hösten
vid svag värme. Älg var sällsynt fram till omkring 1955. Fribetande tamboskap
och ren höll undan betet fram till dess (jfr 3). Vintertid kunde älgköttet
vid slaktplatsen spetsas på stör och trampas ned i snön. Eftersom trampad
snö fryser till is, var köttet oåtkomligt för vilda djur och kunde hämtas
undan för undan.
Spåren skvallrar
Ödemarken är mer offentlig än storstaden. Man kan inte röra sig utan att
lämna spår, särskilt vintertid. En dag följde kronojägaren i älgens
fotspår och farfars skidspår. Kronojägaren vände, där farfar vände. Men
älgen, skjuten, hade fallit utför stupet, där den stod. Den kom till nytta.
Men ärligt talat – tidens poliser och kronojägare förstod oftast att folket
behövde mat.
Straffet
Farfar blev aldrig fälld för tjuvjakt. Men vid en husundersökning hittades
färskt älgkött på olaga tid. Farfar kunde förstås inte redogöra för de
närmare omständigheterna. Han dömdes av häradsrätten i Norsjö till 20
dagars fängelse - för medhjälp. "Värst var det med snuset". Det
ingick inte i fängelsekosten.
Missödet
En gång höll det på att gå illa för farfar. Han sköt från en lada.
Omständigheterna i övrigt är oklara, men det var vanligt att skytt sov över
i lada vid äng eller myr. I gryningen väcktes han av orrspel eller
tjäderspel. Tupparna tog ut sig fullständigt och svimmade av och till (jfr 4).
Man kunde skjuta i mitten av flocken, utan att det väckte någon uppmärksamhet
om en tupp tippade. Efter spelets slut samlade man in bytet. "Nog räcker
tupparna till", sade en missionsförbundare fromt till sin 10-årige son
som var med; man måste tänka på återväxten.
Nåväl, det enda som är känt är att geväret var en 1867 års Remington,
kaliber 12,17 mm, originalpatroner innehållande svartkrut. När farfar sköt
exploderade geväret. Farfar gick hem, yttrade inte ett ord, kröp ner under
fällen och låg till sängs ett par dagar. Far trodde att farfar laddat om
patronerna med starkare krut. Gevärslåset sprängdes i två halvor och låg i
en låda på vinden i Svanaberg sist jag såg dem, för omkring 20 år sedan.
Den gamla goda tiden var mera kärv än god. Jakten var nödvändig. I
släktforskning och berättartradition är det nödvändigt att se tidigare
släkten i sitt sammanhang.
Sture Lundkvist
Sten Sturegatan 42
412 52 Göteborg
Referenser
- Hägglöf M. Fare of hare. [health]. Rondel 2004; 21. URL: http://www.rondellen.net/health21_eng.htm
- Norberg B. Bernhard Nordh och kroppsspråket [hälsa]. Rondellen 2002; 13.
URL: http://www.rondellen.net/health13_swe.htm
- Hägglöf M. Syntetiska samer –ett hot mot demokrati och mänskliga
rättigheter [hälsa]. Rondellen 2004; 19. URL: http://www.rondellen.net/health19_swe.htm
- Hägglöf M. Tjädern och kärleken. [kultur]. Rondellen 2001; 8;. URL: http://www.rondellen.net/culture08_swe.htm
Publicerad 2005-03-29