Apartheid i Sverige
Samernas Riksförbund och Sametinget  

Hägglöfs debattartikel ”Syntetiska samer – ett hot mot demokrati och mänskliga rättigheter” 2004 (1) ledde till en intensiv debatt. Materiellt är det en tvist om historieskrivning, jakt, fiske och mark. I grunden rör det sig dock om demokrati och mänskliga rättigheter. Problemet är urgammalt. ”Fylke är inte er egendom, sade Gildor. Andra folk har varit bosatta här, innan hoberna fanns till, och andra kommer att bo här, när alla hober är utdöda. Ni kan stänga in er själva, men ni kan inte för alltid stänga världen ute” (2). Hägglöf summerar nu utvecklingen under de två år som gått. Bilden: Tornedalen representerar en blandning av många minoriteter (17). ”Populärmusik från Vittula” av Mikael Niemi (2000) illustrerar problem och möjligheter.

Början till en positiv utveckling

I nuläget uppfattar jag min debattartikel 2004 om ”syntetiska samer” som början till en positiv utveckling (1). Reaktionerna var övervägande konstruktiva och artikeln återpublicerades exempelvis i sin helhet i Miljö-Magasinet.

Utvecklingen har också i övrigt varit positiv. Inför årets val börjar de etablerade politiska partierna intressera sig för de angelägna frågor som jag skisserade – den mänskliga rätten att äga och förfoga över sin egendom utan att bli föremål för godtycklig ämbetsutövning och informell exproprietering. Markägare och markbrukare har börjat formulera sig frimodigt och genomtänkt (3-7).

Vid senaste valet till Sametinget blev Jakt- och Fiskesamerna största parti med 9 av 31 mandat, att jämföra med det ”statsbärande” Samelandspartiets 8 platser i Sametinget. Jakt- och Fiskesamerna är det enda parti som kämpar för alla samers lika rätt till jakt, fiske, mark, vatten och medlemskap och lika rösträtt i samebyn. De känner att de är av rätt ”ras” men utestängda från ett av sina fäders näringsfång, rennäringen.

Jakt- och Fiskesamerna är fortfarande i opposition inom Sametinget. Jakt- och Fiskesamerna ligger i tanke, ideal, historia och kultur närmare flertalet nu levande samer och svenskar än övriga partier i Sametinget, som huvudsakligen bevakar samtida ekonomiska särintressen. Således är Jakt- och Fiskesamerna samhällets naturliga samtalspartner framöver (1,3,6-11).

Den moderna rennäringen, 150 heltidsarbetare stor, domineras av avkomlingar i 4-6:e generationen till invandrare från Ryssland, Finland och Norge via Karesuando, alltså Enontekis socken (1). Avkomlingarna till dem som skickades söderut 1920-1950 (69 familjer, omkring 400 personer) kan förstås också beskrivas som 4-6:e generationens svenskar (1). De är dock inte ursprungligare än någon annan svensk medborgare. De flesta av oss har rötter i alla våra ursprungsbefolkningar – det är bara en fråga om folkbokföring.

I tidens villervalla står dock historiens vittnesbörd fast (8-11). Det har aldrig varit någon skarp gräns mellan bofasta och nomader, mellan finnar, lappar och svenskar. Vi  är genetiskt sett en unikt homogen blandning (12). Vi är medborgare i en nation som så framgångsrikt integrerat sina urbefolkningar att inte ens 50 års systematisk historieförfalskning kan skapa säljbara artefakter (13). De uppdragsforskare som sålt sig till den verksamheten är ett stående skämt bland seriösa forskare. ”Nej, jag beblandar mej inte med tamren – jag är rumsren.”

Tankefrihet och tryckfrihet sitter trångt

Allt har inte varit idyll. När min artikel (1) hade publicerats kom telefonsamtalen, de flesta anonyma. Jag skälldes för rasist. En mansröst med norrländsk dialekt lovade att jag skulle få ett avskuret renhuvud i sängen. Sannolikt hade han hämtat inspiration från Gudfadern. Jag har inte hört talas om att ett sådant hot förverkligats någonstans i Sverige.

Jag kan förstås inte bevisa att de här samtalen ägt rum. Men okvädningarna på mail och hemsidor på nätet finns kvar. Det utgör ett värdefullt material för framtida forskare; det visar hur Svenska Samernas Riksförbund (SSR) agerar som lobbyorganisation.

Jodå, torpederna på tråden, i tidningarna och på nätet har SSRs stöd. Så här skrev förbundsdirektören Malin Brännström (14) i ett mail till Rondellens redaktör den 13 januari 2006 – ”i artikeln (1, min anm.) finns många inslag av uttalanden om samerna som jag uppfattar som fördomsfulla och i många stycken direkt rasistiska”.

Förbundsdirektören fick förstås ett hövligt svar från Rondellens redaktör (15). Själv fick jag ett medarbetarsamtal. Som svar citerade jag mej själv från debattplanket på De5Stora (www.de5stora.com) den 3 februari 2003, då jag var utsatt för liknande beskyllningar:

Personligen är jag emot alla former av rasism och ser alla avkomlingar till alla våra 3 urbefolkningar, alla avkomlingar till senare tiders immigranter, och alla nutida invandrare som människor med lika värde och lika utvecklingspotential. Det är därför jag tar den smärtsamma diskussionen med dig, Biret Maret.

Eftersom förbundsdirektören är utbildad jurist, förutsätter jag att det är lagligt att kalla en meningsmotståndare för rasist. Med tanke på yttrandefriheten är det dock inte lämpligt att försöka tysta saklig kritik med beskyllningar om rasism. Det kan leda till att osäkra eller okunniga redaktörer hukar sig i skräck och vanvett och refuserar kritiska inlägg som är värda att diskuteras offentligt.

Kulturmyter konkurrerar

Det förtjänar att understrykas att våra syntetiska samer (nuvarande rennäring) är en del i ett internationellt bedrägeri, ”artificial aborigines” (16). Folk har alltid vandrat och flyttat för försörjning och överlevnad. Om utövare av en näring utnämns till ras, etnicitet eller folk, då står kriget för dörren.

Politikens positiva mål är att göra alla medborgare delaktiga i en välfärdsstat med demokrati och mänskliga rättigheter, inte att återerövra stenåldern eller subventionera en överklass med särskilda rättigheter.

Vägen till fred är ökat samarbete mellan befintliga stater, demokratiska incitament till de stater som släpar efter i utvecklingen, men inte uppsplittring av existerande stater i mindre enheter med nya och större orättvisor.

I dagens läge konkurrerar alla länder med sina urbefolkningar och kulturer som turistattraktioner. I den här kampen är kvalitet, sanning, folkbokföring och dokumentation avgörande konkurrensfördelar. I det här sammanhanget är det rimligt att komma ihåg även våra mindre minoriteter, exempelvis kvänerna (5,17).

Många hus och fastigheter står idag folktomma i Norrland. Samtidigt avtalspensioneras tusentals bilarbetare i Europa och Amerika. Förenklat kan man säga att en sådan avtalspensionär i USA blir ruinerad av en hjärtinfarkt.

Om den här avtalspensionären köper hus och mark och bosätter sig i Norrland, så blir hon/han delaktig i en hälsovård, som tillhör de främsta i världen. Sverige i sin tur får skatteintäkter av pensioner som tjänats in i andra länder. Det är inte märkvärdigare än att många svenskar bosätter sig i Spanien, Grekland eller Thailand efter pensioneringen.

Idag finns det en allemansrätt att bära samedräkt, indiandräkt och andra folkdräkter för att leka eller hedra. Min åsikt är att den som så önskar även borde få registrera sig som ”same” med rösträtt i framtidens Sameting. Bondgårdarna ovanför högsta marina gränsen hade egna renmärken fram till slutet av 1800-talet (1,3-11,16). Det är inte rimligt att det ska vara svårare att bli ”same” än att bli jude eller muslim. Vi har alla kulturarv att förvalta.

Junilistan – alternativ till sofflocket

Nutidens rennäring har utvecklats under drygt 50 år tack vare diskriminerande lagstiftning och generösa subventioner från samhället, för närvarande omkring 260 miljoner kronor årligen. Den måste avvecklas så fort som möjligt av hänsyn till renskötarnas hälsa, stordriftens förödande inverkan på miljön och det från demokratisk synpunkt förödande intrånget på övriga medborgares mänskliga rättigheter (1,16,18). Avtalspension för renskötarna är rättssamhällets lösning på problemet, förslagsvis genomsnittet av de 10 bästa åren i rennäring livet ut men inte ärftligt (1,16).

I samband med att samhället lägger ner subventioneringen av rennäringen slaktas tamrenarna ut under ett avvecklingsår. Sedan är de renar som rör sig i Sverige definitionsmässigt vildrenar. Jakt på vildren regleras sedan som älgjakt och annan jakt, med markägarna som första intressent. Liknande lösningar finns i Finland och Norge. Det är på det viset en välfärdsstat med demokrati och mänskliga rättigheter reglerar spänningar inom grupper och mellan grupper.

Svenska Samernas Riksförbund och Sametinget saknar i dagens läge demokratisk legitimitet. En omstrukturering är nödvändig. ”Den ska äga dalen, som får den att blomstra”. Du och jag har som skattebetalare vattnat och gödslat rennäringen så att den vuxit ur sin nisch och är färdig att skördas, innan den förfars (1).

Saneringen av rennäringen kan påskyndas, om de missnöjda och frustrerade röstar på Junilistan i höstens val (19,20). En blankröst är ingenting. En röst på Junilistan är – utan att rubba balansen mellan högerblocket och vänsterblocket - en kraftfull markering mot de myndigheter, som låtit sig vilseledas av Svenska Samernas Riksförbund.  

Mats Hägglöf
Författare, Bro
E-post: mats_hagglof@hotmail.com

Referenser

1. Hägglöf M. Syntetiska samer –ett hot mot demokrati och mänskliga rättigheter [hälsa]. Rondellen 2004; 19. URL: http://www.rondellen.net/health19_swe.htm

2. Tolkien JRR. ”Tres faciunt collegium”, sid 112 (Första bokens 3:e kapitel). Sagan om ringen. Norstedts, Stockholm 1992

3. Hansson H, Tellström SO, Karlberg H. Förslaget till Nordisk Samekonvention  kränker demokrati och mänskliga rättigheter (pdf)

4. Nätverket Norden (www.natverketnorden.se)

5. Monlund G, Joki H, Seppola B. Kväner – en ursprungsbefolkning i norr. Broschyr och följebrev till riksdagsledamöter, juni 2006, kan beställas från gertrud.m@telia.com . Jfr (www.suonttavaara.se)

6. Jonsson H. Alla samer ska ha samiska rättigheter. NSD 060613 (pdf)

7. Johansson M. Svenska Samernas Riksförbund och Sametinget representerar inte de svenska samerna. NSD 060613 (pdf)

8. Arell N. Rennomadismen i Torne Lappmark – markanvändning under kolonisationsepoken i fr.a. Enontekis socken. Geografiska Institutionen, Umeå Universitet, Meddelande nr 24, 1977. Särtryck ur Kungl Skytteanska Samfundets handlingar No 17, 1977

9. Arell N. Kolonisationen i Lappmarken – några näringsgeografiska aspekter.Esselte Studium, 1979

10. Arell N. Fjällägenheternas tillkomst och utveckling. Bilaga till slutbetänkande från utredningen om fjällägenheter (Ds Jo 1980:2). Geografiska Institutionen, Umeå Universitet.

11. Arell N. Markanvändning i fem skogssamebyar. Rapport 3. Geografiska Institutionen, Umeå Universitet, 1981. ISSN 0349-7429

12. Wiklund PG. Genetic aspects of stroke. Association and linkage studies in a northern Sweden population. Dissertation. Umeå University 2006

13. Samernas sedvanemarker. Betänkande av gränsdragningskommissionen för renskötselområdet. SOU 2006:14

14. Brännström M. Rasism i Rondellen (pdf)

15. Norberg B. Rondellen – tankebank för kreativa skribenter (pdf)

16. Norberg B. Artificial aborigines – a threat to democracy and human rights [health]. Rondel 2004; 19. URL: http://www.rondellen.net/health19_eng.htm

17. Gröndahl S. Kven, Tornedal and Sweden-Finnish literature at the turn of a new millennium, pp 78-91. In: J F Grön (ed). Nordic Voices. Nordbok, Oslo 2005 (www.nordbok.org)

18. Carlsson H. Same och lapp – i tid och otid. Ord&visor Förlag, Skellefteå 2006

19. Ek BT. Upprörda markägare – bönderna i Sundom går till kronofogden för att få bort renarna. NSD 060626

20. Aspholme S. Väljare ser rött efter regeringens arrogans. Norrbottens-Kuriren, insänd 060606 (pdf)

Publicerad 2006-08-07