Redaktionell bakgrund Tomas Johansson föddes 1959 i Solna och växte upp i Kiruna, Skellefteå och Sundsvall. Han arbetar nu vid Västerbottensteatern med teknik och berättarföreställningar. I bakgrunden har han omfattande erfarenheter från olika yrken och orter. Han är utbildad civilingenjör med miljöprofil. Intresset för miljö och skog drev Johansson att försöka förstå den historiska utvecklingen i Norrland, hur skogen fick sina ägare, staten och storbolagen. Hans kritik mot filmen ”Kautokeinoupproret” bygger på att filmen marknadsförs som en skildring av en etnisk konflikt, inte som en del i en större folklig process, där även de fattigare klasserna gjorde anspråk på del i utvecklingen mot större välstånd (jfr 1,2). ”Sprit är opium för folket”. Bild: Anders Larsson (1794-1876) från Norrlångträsk (3,4).

Det är inte ofta det görs filmer som direkt berör viktiga händelser och belyser livet i vår del av världen (1-14), men nu har det hänt. Den 5 september kan vi sätta oss i biostolen och få inblick i den upproriska tid som 1800-talets första hälft var. Filmen heter ”Kautokeinoupproret”.

Man inspirerades av frihetssökande rörelser ute i Europa, de stora tänkarna och franska revolutionen. Böcker trycktes i Piteå, och stämningarna ute i bygderna var ovanligt hätska, möten hölls och viktiga ämnen dryftades. Kända profiler från bygderna höll brandtal; man skrädde inte orden. Representanter för överheten, staten och kungen beskrevs som demoner, ett tal som man visste innebar risk för sitt eget liv. I en mycket välbesökt rättegång (3000 personer hade samlats) mot två av ledarna i landsförsamlingens kyrka i Skellefteå 1819 så var det förväntade straffet landsförvisning (3,4).

Varför var stämningarna så hätska, varför riskerade man sina liv i dessa sammanhang? Ja, det är inte helt lätt att hitta begripliga skrivna dokument av de oftast fattiga och sällan skrivkunniga människorna ute i bygderna, men jag tror mig förstå att orsakerna var ungefär som de som man än idag kan se runt om i världen. Man ville ha eget bestämmande över viktiga frågor i samhällsbygget. Frågan om skogsägandet var på tapeten just i denna tid. Avvittringen genomfördes i regionen ungefär samtidigt, en skamlig statlig storkonfiskation som har sina efterverkningar än idag (13). Vi vet hur hårt avverkad kronskogen numera är. Att motverka det utbredda superiet var viktigt (2).

En av de anklagade ledarna 1819 var Anders Larsson från Norrlångträsk (Bild). Otroligt nog finns ett fotografi på honom, som gammal man. Foton på enkla människor på landsbygden var ovanliga då. Varför känner så få till denna viktiga del av vår norrländska historia? Ja, det är inte någon snygg bild av nationen som spelas upp. Kungens syn på de norra regionerna var nog ungefär som man såg på kolonier i Afrika på den tiden. Det var konsten att få ut ekonomiska värden som gällde. Befolkningens egna åsikter stod inte högt i kurs. Varför just präster och länsman blev måltavla för missnöjet är att dessa hade som uppgift att utföra befallningarna från kronan.

Höga skatter, handelshinder och konfiskerade rikedomar var de mest tydliga övergreppen som staten gjorde i bygderna. Man ville ha total kontroll och maximala inkomster. Uppror måste stävjas, och uppror har alltid stävjats i svearnas rike. Inga folkliga uppror kom särskilt långt vare sig i söder eller i norr.

Statskyrkans roll, mer som myndighet och kontrollorgan och därmed avsaknad av andlighet, är också en trolig beståndsdel. Att man tillät kvinnor att agera i viktiga frågor här uppe var naturligtvis inte heller populärt i statskyrkan, där kvinnan skulle tiga! Flera kända kvinnliga ledare fanns på den tiden i norr. En av dem avrättades i Dalkarsliden 1818; prosten Ström blev därmed inte direkt populärare!

Man kanske kan sammanfatta detta till önskan hos våra förfäder att få större frihet. Kyrkan var troligen central i konsten att beskära folks frihet, därav hätskheten mot kyrkan. I vissa delar av pitebygden har en slags variant av dessa uppror levt kvar ända in på nittonhundratalet. Människor bråkade med kyrkan och skolan om hur dop skulle genomföras. Däremot kan man säga att den ursprungliga andan från tidigt artonhundratal hellre hittas i den tidiga arbetarrörelsen, men observera att vid de första strejkerna så sjöngs väckelsesånger; internationalen och de socialistiska strömningarna kom senare!

Mod, stolthet, rättspatos och ett slags skola i tankearbete är arvet från denna tid. Jag är författaren Johannes Ahnqvist, Fällfors, evigt tacksam för de böcker han skrivit om händelserna (3,4). Det som hände i Kautokeino avviker inte från mönstret annat än att det gick över styr till regelrätta upplopp där handelsman och länsman dödades. Straffen blev mycket hårda. Två av ledarna halshöggs, och flera personer sattes på fästning i många långa år.

Min sakliga invändning mot filmen är att den i sin vinkling speglar våra samer och deras historia på samma ytliga sätt som indianfilmerna speglar indianerna och deras historia, schabloner som plockar ut delar av verkligheten utan att göra verkligheten rättvisa. I Norrland var det ingen större skillnad på renskötare och annan underklass (jfr 1). Det var i princip lika farligt för varje kvinna och man av folket att kritisera överheten. Upproren förekom från trakten av Örnsköldsvik upp till Kautokeino vid ishavet. Den här filmen är en del av mänsklighetens historia. Den angår oss alla.

Tomas Johansson
E-mail: tomasjohansson@spray.se

Referenser 

Publicerad 2008-09-04