Ekstedt J. Cerebellär och proprioceptiv funktion. Rondellen 2001; 7:Debatt (www.rondellen.net, april-juni 2001)
Morittz Heinrich Romberg var en tysk otolog (1795-1873) som intresserade sig för balanssinnet och som uppfann det prov som bär hans namn. Här kommer en neurologs synpunkter på det praktiska utförandet av Rombergs prov.
Lämpligen kombinerar man Rombergs prov med ett annat koordinationsprov, finger-näs-provet.
På detta sätt får man en test på lillhjärnans förmåga att såväl upprätthålla balansen som att verkställa precisionsrörelser med händerna samtidigt.
Om detta utföres utan anmärkning är det troligtvis inget fel på lillhjärnans förmåga att koordinera informationen från labyrintens båggångar och från de proprioceptiva sinnesorganen i muskler, senor och leder. Ej heller är det något fel på förmågan att ständigt korrigera avvikelser från lodläget. Patienten har ingen ataxi.
Den patient som klarar finger-näs-provet med öppna ögon men däremot inte med slutna ögon har med viss sannolikhet inget fel på lillhjärnan utan på det proprioceptiva inflödet till lillhjärnan. Det klassiska exemplet på en sådan sensorisk ataxi är tabes dorsalis, dvs den tertiärluiska manifestationen, som vi idag så gott som aldrig ser. Men sensorisk ataxi kan förekomma vid MS och vid en myelopati, exempelvis vid B12-brist, och är vanligen ett uttryck för dysfunktion av ryggmärgens baksträngar.
Man kan skärpa detta prov genom att låta patienten som förut stå med fötterna ihop och sluta ögonen. Därefter låter man patienten rotera sitt huvud från vänster till höger och sedan från höger till vänster ett antal gånger.
Här måste lillhjärnan ständigt behandla ny information från båggångarna och koordinera denna information med den ständigt nya informationen från muskelspolarna i nackmuskulaturen.
Många lillhjärnsfriska personer klarar inte detta helt invändningsfritt, men den som klarar det skärpta provet kan definitivt inte ha något fel på vare sig det proprioceptiva inflödet till lillhjärnan eller den cerebellära funktionen.
Sannolikt spelar det proprioceptiva inflödet från foten och fotleden en stor roll för att upprätthålla balansen vid detta prov och en störning av de allra längsta proprioceptiva nervernas funktion vid en perifer neuropathi kan därför ge ett patologiskt utfall av provet.
Den form av "skärpt Romberg" som innebär att man ställer fötterna efter varandra i stället för bredvid varandra tycker jag inte har något större värde.
Kom också ihåg att testningen av vibrationssinnet i stortåns ytterled har ett stort värde i diagnostiken av funktionen i de längsta av kroppens nervbanor som förmedlar proprioceptiv information och som först blir påverkade vid en perifer nervskada, exempelvis en polyneuropati (1).
Professor Jan Ekstedt
Bangårdsgatan 16
SE-753 20 Uppsala
jan@ekstedt.com
Referens
1. Ekstedt J. Polyneuropati i primärvärden. Rondellen 2000;3:Debatt.
Publicerat 2001-04-09