Så vill vi bli citerade:
Frank A. Vitamin B12 och älgar [debatt]. Rondellen 2004; 18. URL:
http://www.rondellen.net
Vitamin B12 och älgar
|
|
På 1980-talet publicerade chefen för dåvarande Medicinalstyrelsen, Arthur Engel, en undersökning av ett geografiskt samband mellan kobolthalt hos älgar och perniciös anemi hos svenskar – något sådant samband kunde dock inte påvisas (13). Däremot kan rubbningar i kobolt, koppar och molybden orsaka svåra bristsjukdomar hos tama och vilda idisslare. Professor Adrian Frank föddes 1927 i Budapest. Han har arbetat sedan 1965 vid Statens Vetrinärmedicinska Anstalt i Uppsala, som kemist med inriktning mot nutrition, toxikologi, och spårämnen. Han har publicerat ett 100-tal vetenskapliga originalartiklar. Nedan sammanfattar han vad som är känt om älgars bristsjukdomar i Sverige och Nova Scotia. Red. |
Inledning
Den ansedda miljövetenskapliga tidskriften Science of the Total Environment
presenterar i årets januarinummer en studie om kobolt och vitamin B12-brist
hos sjuka älgar i Nova Scotia (N.S.), Kanada (1).
Bakgrund
Sedan 1912 har sjuka älgar med specifika symptom observerats i nordöstra
Amerika utan att man kunnat fastställa diagnosen. Mikrobiologiska
undersökningar för 50-70 år sedan har varit resultatlösa. Under 1960-talet
upptäcktes en parasit hos älgarna, Parelaphostrongylus tenuis, som inte
heller har kunnat förklara alla symptom, varför även någon annan orsak
förmodades bidra till sjukdomen. Störd nutritionell balans har t.ex.
föreslagits, dock utan bevis (2, 3).
Älgar i Älvsborg och Nova Scotia
Efter litteraturstudier om den amerikanska älgsjukdomen, framgick att
sjukdomsbilden påminde om den nya typen av älgsjukdom i Älvsborg som
observerades och beskrevs under 1980-talet som Älvsborgssjukan (4).
Till följd av pH-höjning, efter kalkning, ändrades balansen mellan Cu och Mo i jorden och i betesväxter. Förändringen medförde nutritionell obalans mellan Cu och Mo i fodret vilket föreslogs som orsak till älgsjukdomen (5). Idisslare är känsliga för koncentrationsförhållandet mellan Cu och Mo i fodret då en ökning av molybden, relativ eller absolut, kan inducera Cu-brist, s.k. molybdenos med störningar i Cu-metabolismen, nedsatt aktivitet av Cu-haltiga enzymer t ex av cytochrom c oxidas i myocard (6), toxisk endocrinopati (7) ej sällan med letal utgång. Sjukdomen är välkänd hos tama idisslare som får, get och nöt (8) . Symptomen vid Älvsborgssjukan är aptitlöshet, avmagring, förlust av naturlig rädsla för människa och neurologiska störningar i form av cirkelgång, ibland blindhet och motoriska störningar i bakbenen (9). Undersökningar av Älvsborgssjukan har dokumenterats i 8 originalartiklar (10).
Syfte och mål
Likheten i symptombild vid de två älgsjukdomarna väckte misstankar om en
gemensam sjukdomsorsak. Därför kontaktades viltvårdande myndigheter i N.S.
för att få vävnadsprover från älgar för kemisk undersökning.
Insamling
Älgjakten på N.S. är starkt begränsad, i vissa områden förbjuden, pga
risk för utrotning. Material erhölls endast från 18 svårt drabbade älgar
under ca två år från olika delar av N.S. och skickades till Sverige för
analys (Avd. för kemi, SVA, Uppsala).
Kemiska undersökningar
Spårelementanalyser utförda på organ med ICP och ICP-MS visade att
hälften av de undersökta älgarna led av Co-brist, till skillnad från svenska
älgar som hade molybdenos. Co ingår i B12, därför bestämdes
koncentrationen av B12 i lever (mikrobiologiskt). Även halten av
metylmalonsyra (MMA) bestämdes i blod och var hos vissa mycket höga.
Propionsyra, som är viktig för idisslarnas energiförsörjning, metaboliseras
via MMA till bärnstensyra med B12 som cofaktor. Anrikningen av
propionsyra och MMA i blodet orsakar aptitlösheten som ses hos sjuka älgar.
Därmed kunde Co- och B12-brist beläggas med ytterligare en
parameter.
Diskussion
Analysresultaten bekräftade att Co-brist orsakat B12-brist som
gett allvarliga metaboliska störningar hos älgarna. Co- och B12-brist
är sedan länge beskrivet hos tama idisslare i t.ex. Australien, Nya Zeeland
(11) Skottland, Norge, men även på Gotland identifierades Co-brist hos får
och lamm i början på 1980-talet (12). Det är emellertid första gången det
har iakttagits hos en vild idisslare som älg (1).
Vitamin B12 är essentiellt och det måste tillföras människor med födan medan enkelmagade djur i begränsad omfattning i mag-tarmkanalen, och idisslare med mikrobiell aktivitet i våmmen kan syntetisera vitaminet i närvaro av Co. I Sverige finns Co tillgängligt från lättvitrade mineraler såsom grönsten, medan det i N.S. är bundet i svårvittrade mineraler.
Hos människa är perniciös anemi ett framträdande symptom vid B12-brist vilket sällan ses hos idisslarna och andra djur. Dessutom kan slemhinneatrofi och fertilitetsstörningar ses. Perifera nervskador med neurologiska symptom som följd är ett tidigt symptom på B12-brist.
Ett sidofynd var ovanligt höga Cd-halter i älgnjure från N.S. (148 mg Cd kg-1 njurbark, våt vikt) till följd av den kraftiga försurningen. Dessa halter var 5ggr högre än det högsta individuella svenska värdet som sågs i en studie 1982.
Adrian Frank
Klinisk Kemi, SLU
Box 7038
750 07 Uppsala
E-mail: dr.a.frank@rocketmail.com
Referenser
1. Frank A, McPartlin J, Danielsson R. Nova Scotia Moose mystery – a moose sickness related to cobalt- and vitamin B12 deficiency. Science Total Environ 2004;318/1-3:89 –100.
2. Benson DA. 1955. Nova Scotia Moose Studies, Univ. of Maine (Masters thesis, unpubl.) Orono, Maine, USA: Raymond H. Fogler Library, 242 pp.
3. Benson DA. Moose "Sickness" in Nova Scotia. I. Can J Comp Med 1958;22:244 –246.
4. Stéen M, Frank A, Bergsten M, Rehbinder C. En ny sjukdomsbild hos älg. [A new pathological picture of moose disease. In Swedish.] Svensk Veterinärtidn 1989;41:73 –77.
5. Frank A, Galgan V, Petersson LR. Secondary copper deficiency, chromium deficiency and trace element imbalance in the moose (Alces alces L.): Effect of anthropogenic activity. Ambio 1994;23:315 – 317.
6. Frank A, Wibom R, Danielsson R. Myocardial cytochrome c oxidase activity in Swedish moose (Alces alces L.) affected by molybdenosis. Science Total Environ 2002; 290:121–129.
7. Haywood S, Dincer Z, Jasani B, Loughran MJ.Molybdenum- associated Pituitary Endocrinopathy in Sheep Treated with Ammonium Tetrathiomolybdate. J Comp Pathol 2004;130:21–31.
8. Andrew ED, Hart LJ, Stephenson BJ. A comparison of the vitamin B12 and cobalt contents of livers from normal lambs, and others with recent history of mild cobalt deficiency disease. NZ J Agric Res 1959;2:274 –282.
9. Frank A. ’Mysterious’ moose disease in Sweden; Similarities to copper deficiency and/or molybdenosis in cattle and sheep. Biochemical background of clinical signs and organ lesions. Science Total Environ 1998;209:17 –26.
10. Frank A. Molybdenosis leading to type 2 diabetes mellitus in Swedish moose. In: Skinner HCW, Berger AR editors. Geology and Health: Closing the Gap. New York, Oxford: Oxford University Press 2003;79 –81.
11. Lee J, Masters DG, White CL, Grace ND, Judson GJ. Current issues in trace element nutrition of grazing livestock in Australia and New Zealand. Aust J Agric Res. 1999; 50:1341–64.
12. Schwan O, Jacobsson S-O, Frank A, Rudby-Martin L, Petersson LR. Cobalt and copper deficiency in Swedish landrace pelt sheep J Vet Med A 1987;34:709 –718.
13. Engel AR, Dahlström MA, Frank A. Perniciös anemi i Sverige – en epidemiologisk studie. [Pernicious anemia in Sweden – an epidemiologic study. In Swedish] Läkartidningen 1986;83 (40):3331–3332.
Publicerat 2004-03-11