Så vill vi bli citerade:
Rosenberg P. B-vitaminer och demens. Effekt ej dokumenterad enligt Chochrane [debatt]. Rondellen 2004; 19. URL: http://www.rondellen.net

B-vitaminer och demens
Effekt ej dokumenterad enligt Cochrane

Familjeläkaren Peter Rosenberg i Gävle har tillsammans med andra företrädare för primärvård och läkemedelskommittéer ställt samman det material som Cochrane Library innehåller om B-vitaminer och demens. Föreliggande artikel är ett sammandrag av en utförligare originalartikel i tidningen AllmänMedicin (2004; 2:17-18). Red

Bakgrund
Många äldre patienter behandlas med vitamin B12, ibland i kombination med folsyra och B6. Grunden för denna behandling är studier som visar att låga halter av B12 eller folsyra eller förhöjt homocystein är förknippat med nedsatt kognitiv funktion och kärlsjukdomar. Man har visat att tillförsel av B12 och folsyra, ibland med tillägg av B6, minskar homocysteinvärdena. Men det utgör inget bevis för att B-vitamintillförsel även har effekten att förebygga, bromsa eller förbättra nedsatt kognitiv funktion.

Det har varit svårt att finna prospektiva randomiserade studier med kontrollgrupp av B-vitaminers effekt på kognitiv funktion. Nu har man inom Cochrane-samarbetet gjort tre systematiska översikter av alla sådana studier. En handlar om B12, en om folsyra med eventuellt tillskott av B12 och en om vitamin B6.

Cochrane Collaboration är ett internationellt samarbete som försöker ta fram det vetenskapliga underlaget för åtgärder inom sjukvården. Man gör systematiska översikter över vilka studier som finns inom ett visst område. Därefter bedöms varje studies kvalitet. De som uppfyller vissa minimikrav sammanställs och man gör en totalbedömning av effekten.

Vitamin B12
Den systematiska översikten av studier kring B12 och kognitiv funktion [1] hittade bara två prospektiva, randomiserade, dubbelblinda behandlingsstudier, som uppfyllde ställda minimikrav. I båda studierna var patienterna äldre personer med demens och låga halter av B12. I en av dessa studier gav man B12 oralt i dosen 10 eller 50 mikrogram eller placebo i en månad. 31 patienter deltog i studien men sex föll bort. I den andra studien gavs 1 mg B12 eller placebo i injektioner, men patientantalet var bara elva. Ingen av dessa två studier fann någon effekt av B12 på kognitiv funktion. Detta är alltså de bästa interventionsstudier man kunnat finna. Slutsatsen av den systematiska översikten blev att bevisen för att B12 förbättrar kognitiv funktion hos människor med demens och låga B12-värden är otillräckliga.

Det kan vara av värde att även kommentera några av de studier som inte uppfyllde de metodologiska kraven för att komma med i utvärderingen. I en studie [4] randomiserades 50 patienter med låga B12-värden till att få B12-injektioner eller ingen behandling. Att kontrollgruppen ej fick placebo var orsaken till att studien inte togs med i översikten. De som erhöll B12-tillskott fick dock inte bättre resultat än kontrollgruppen.

En annan studie [5] uteslöts då den inte var randomiserad. Men man kunde inte se någon långsammare försämringstakt hos dementa med lågt B12 som fick behandling jämfört med dem i kontrollgruppen.

Folsyra
Den andra systematiska översikten [2] hade som mål att undersöka effekten av tillskott av folsyra, med eller utan vitamin B12, till äldre friska och dementa personer, för att förebygga eller bromsa nedsatt kognitiv funktion. Man försökte hitta alla dubbelblinda, placebokontrollerade, randomiserade studier.

Man hittade fyra studier som uppfyllde kriterierna. En var gjord på friska äldre kvinnor och tre på patienter med mild till måttlig nedsatt kognitiv funktion eller demens, med eller utan diagnostiserad folatbrist.

Analysen av de ingående studierna fann ingen nytta av folsyra (+ B12) i jämförelse med placebo på något mått för kognition eller sinnesstämning vare sig på friska eller dementa. Man såg i en studie att tillförsel av folsyra och B12 minskade nivåerna av homocystein, men någon gynnsam effekt på demensen kunde inte påvisas.

Vitamin B6 (pyridoxin)
Syftet med den tredje systematiska översikten [3] var att undersöka om tillskott av vitamin B6 kunde förhindra nedsättning av den kognitiva funktionen hos friska, äldre människor eller förbättra dementa, vare sig man hade diagnostiserat B6-brist eller inte. Man sökte alla dubbelblinda, randomiserade, placebokontrollerade studier som mätte den kognitiva funktionen.

Man fann två studier med friska försökspersoner. Man kunde inte se någon signifikant nytta av B6 på sinnesstämning eller kognitiv funktion. Man fann ingen studie på dementa personer. Homocystein mättes inte i studierna.

Slutsats
Det saknas alltså fortfarande behandlingsstudier som bevisar att B-vitaminer gör någon klinisk nytta mot demens. I sällsynta fall förekommer demensliknande förvirring orsakad av B12-brist. Dessa patienter förbättras påtagligt efter insatt behandling [6].

Peter Rosenberg
Södertulls Hälsocentral
Box 804
801 30 Gävle
e-mail: peter.rosenberg@lg.se

Referenser:

[1] Malouf R, Areosa Sastre A. Vitamin B12 for cognition (Cochrane Review). In: The Cochrane Library, Issue 1, 2004. Chichester, UK: John Wiley & Sons, Ltd. Länk till abstract

[2] Malouf R, Grimley Evans J, Areosa Sastre A. Folic acid with or without vitamin B12 for cognition and dementia (Cochrane Review). In: The Cochrane Library, Issue 1, 2004. Chichester, UK: John Wiley & Sons, Ltd. Länk till abstract

[3] Malouf R, Grimley Evans J. Vitamin B6 for cognition (Cochrane Review). In: The Cochrane Library, Issue 1, 2004. Chichester, UK: John Wiley & Sons, Ltd. Länk till abstract

[4] Kwok T, Tang C, Woo J, Lai WK, Law LK, Pang CP. Randomized trial of the effect of supplementation on the cognitive function of older people with subnormal cobalamin levels. International Journal of Geriatric Psychiatry 1998;13(9):611-6.

[5] Teunisse S, Bollen AE, Van Gool WA, Walstra GJM. Dementia and subnormal levels of vitamin B12 effects of replacement therapy on dementia. Journal of Neurology 1996;243:522-9.

[6] Lerner V, Kanevsky M. Acute dementia with delirium due to vitamin B12 deficiency: a case report. Int J Psychiatry Med. 2002;32(2):215-20


Publicerat 2004-05-14