Så vill vi bli citerade:
Brandt L. Vitamin B12 och fagocytos [recension]. Rondellen 2005; 25. URL: http://www.rondellen.net

Vitamin B12 och fagocytos

Intellektuell miljö

Intresset för  sambandet mellan B12 och fagocytos initierades för min del under 1960-talet. Med ett förflutet som underläkare vid Bakteriologiska Institutionen i Lund fick jag ett vikariat vid Medicinska kliniken. Där verkade då en dynamisk och forskningsinriktad invärtesmedicinare, Åke Nordén. Denne skulle senare genom sitt Dalbyprojekt göra grundläggande insatser för utveckling och forskning inom svensk primärvård.

Nordén hade bland annat stora kunskaper inom mikrobiologi. Han hade disputerat på svampinfektioner (sporotrichos). Som underläkare vid medicinkliniken i Örebro hade han, före flytten till Lund, funnit och framodlat en tidigare okänd mycobakterie som orsakade granulomatösa hudförändringar hos besökande i stadens simhall.

Nordén hade utöver omfattande kliniska kunskaper ett stort intresse för laboratorieverksamhet. Hematologi var ett specialområde och vid min ankomst till medicinkliniken hade han inrett ett hematologiskt laboratorium på vindsvåningen. Där kunde man bland annat bestämma serum B12  i kulturer av grönalgen Euglena gracilis. Nordén samlade några läkare och kandidater kring bland annat hematologiska problem. Regelbundna möten hölls varje fredag dit också t ex biokemister, histologer, patologer och zoofysiologer inbjöds. Metoder och resultat diskuterades, nagelfors och nya projekt startades. Ett sådant var att vid olika sjukdomstillstånd värdera neutrofila leukocyters förmåga att taga upp främmande organismer, d v s deras fagocytosförmåga.

Att mäta fagocytos

Det gällde då att att skapa en metod som kunde standardiseras. Att ”mata” blodkropparna med bakterier var naturligvis mest logiskt men tyvärr opraktiskt. De är ju små och dessutom kunde varje neutrofil taga upp väldigt många. Att i mikroskopet försöka räkna antalet uppätna bakterier per cell blev en övermäktig uppgift.

En tillfällig kontakt med en virologisk uppsats där man studerat effekten av influensavirus  på neutrofila leukocyter verkade lovande. Man använde som ”mat” värmedödade jästceller från vanlig bagerijäst. Sådan inköptes (ett pkt á 17 öre). Nu varierade antalet fagocyterade partiklar mellan 0-8 per neutrofil. De var relativt likstora, färgades vackert ljusblå i vanliga färgningar och var därmed lätta att räkna i de enskilda cellerna.

En metodik för att i provrör  säkra ett konstant förhållande mellan antalet jästceller och neutrofila leukocyter utarbetades. Huvudintresset inriktades initialt mot de kroniska myeloproliferativa sjukdomarna kronisk myeloisk leukemi, polycytemia vera, essentiell trombocytemi  och myelofibros (1). Intressanta skillnader observerades men skall inte beskrivas här.

Vitamin B12 och fagocytos

Den karakteristiska blodbilden vid uttalad B12-brist, perniciös anemi, inbjöd också till studier. Utöver den makrocytära anemin finns ju också ett lågt antal neutrofila leukocyter. Många av dessa har abnormt hypersegmenterade kärnor, något som erfarna hematologer känner som ett tidigt indicium på B12-brist (se t ex 2).

Det var känt att även svåra infektioner hos patienter med perniciosa inte behövde medföra leukocytos och experimentella studier hade visat att injektioner av endotoxin inte gav den förväntade leukocytosen. Utöver att vara en minoritet med udda useende visade det sig nu att neutrofilerna också tappat aptiten.

Egna experimentella studier

Fagocytosförmågan var signifikant sämre än hos motsvarande celler från friska personer. Det gick inte att förbättra fagocytosen genom att berika blandningen av partiklar och celler med vitamin B12. Dagliga subkutana injektioner av 100 mikrogram cyanokobalamin medförde en ökning av antalet cirkulerande neutrofiler som började efter 5-10 dagar. Samtidigt observerades en ökande fagocytosförmåga och detta trots att cellerna under ytterligare några dagar var hypersegmenterade.

Det beskrivna mönstret var likartat hos 11 patienter med perniciös anemi. En patient med uttalad anemi och leukopeni hade en laboratorieverifierad folatbrist. Fagocytosförmågan hos neutrofilerna var låg men efter injektioner av folsyra 0., mg dagligen sågs en normalisering analogt med den som observerats hos patienterna med B12-brist.

Diskussion och konklusion

Det är rimligt att anta att B12-brist, bland många andra problem, kan medverka till ett minskat cellulärt infektionsförsvar. De ovan refererade resultaten berör endast den nedsatta förmågan hos neutrofila leukocyter att taga upp främmande material. Givetvis är avdödandet av fagocyterade bakterier den totala och slutgiltiga framgången för en neutrofil leukocyt. Det är därför intressant att man i senare studier funnit att avdödandet av bakterier är ineffektivt hos sådana celler vid uttalad B12-brist (3).

Lars Brandt
Persikevägen 47
223 55 Lund
E-post: lars.brandt@mbox305.swipnet.se

Referenser

1.      Brandt L. Studies on the phagocytic activity of neutrophilic leukocytes. With special reference to chronic myeloproliferative disorders and megaloblastic anemia. Scand J Haematol. Suppl. No. 2 . Copenhagen: Munksgaard  1967.

2.      Gräsbeck R, Weber T. Megaloblastiska anemier. I: Gahrton G, Lundh B redaktörer. Blodsjukdomar. Lärobok i hematologi. Stockholm: Natur och Kultur, 1997. P 92-97.

3.      Skacel P O, Chanarin I. Impaired chemoluminescence and bacterial killing by neutrophils from  patients with severe cobalamin deficiency. Br J Haematol 1983; 55: 203-15.

Publicerat 2005-11-27