I Läkartidningen konstaterar Anders Lindgren att det saknas konsensus om hur man ska handlägga patienter med misstänkt B12-brist och misstänkt B12-malabsorption (1). Han redogör elegant för hur diagnostiken av B12-brist förändrats under de senaste decennierna. Många anser nu att metylmalonsyra (MMA) och homocystein (Hcy) är förstahandsanalyser, eftersom de ansamlas tidigt vid B12-brist.
Lindgren ger en bra översikt över orsaker till B12-brist. Om man undantar mag-tarmopererade och veganer återstår endast ett fåtal tillstånd, som leder till B12-brist. I den här restgruppen dominerar atrofi i ventrikelslemhinnans övre delar (85%), i corpus och fundus (jfr 2). Bland de återstående i restgruppen dominerar atrofi av duodenalslemhinnan, som vid exempelvis celiaki.
Anders Lindgren och medarbetare har undersökt patienter med misstänkt B12-brist. Ett urvalskriterium har varit S-kobalaminer under 200 pmol/L. I utredningen ingick gastroskopi med biopsi och kvantifiering av atrofi, Schilling-test med två isotoper, bestämning av gastrin, pepsinogen A och pepsinogen C, antikroppar mod parietalceller, MMA och Hcy.
Alla patienter behandlades med B12-injektioner, som sänkte MMA och Hcy hos praktiskt taget alla. Även de som saknade tecken på B12-malabsorption sjönk i MMA och Hcy under behandling. Lindgrens tolkning av resultatet är att låga S-kobalaminer inte bevisar att patienten har B12-brist eller B12-malabsorption. Många med S-kobalaminer mellan 130-200 pmol/L hade dock tecken på malabsorption. Sådana tecken saknades hos en del patienter med högt MMA och/eller högt Hcy.
Den informativa artikeln (1) slutar med att betona vikten av att göra en omsorgsfull utredning av mge och tarm hos patienter med misstänkt B12-brist.
Referenser
Lindgren A. Utvärdering av analysmetoder. Mag-tarmstatus bästa diagnostikum vid misstänkt B12-brist. Läkartidningen 2000; 97:3987-92.
Nilsson-Ehle H, Landahl S, Lindstedt G, Netterblad L, Stockbrugger R, Westin J. Low serum cobalamin levels in a population study of 70- and 75-year-old subjects. Gastrointestinal causes and hematological effects. Digest Dis Sci 1989; 3:716-23.
Denna sida uppdaterades 2000-10-03