Metylmalonsyra – svagheter och begränsningar
Dr Anders Lindgren, Medicinkliniken, Borås lasarett
anders.al.lindgren@vgregion.se
En intressant artikel, som tar upp sambandet mellan plasma metylmalonsyra (P-MMA) och njrufunktionen, har nyligen publicerats (1). Den kommer från Universitetssjukhuset i Århus i Danmark, där man undersökte 1255 patienter under åren 1995-96 avseende plasmakoncentrationerna av kobalamin och kreatinin hos patienter som analyserades för första gången beträffande P-MMA.
Man fann därvid en stark positiv korrelation mellan P-MMA och plasma kreatinin även hos patienter med plasma kreatinin inom referensintervallet. Således ökade proportionen av patienter med förhöjda P-MMA från 44% till 73% när plasma kreatininet steg från <79 mikromol/L till intervallet 100-119 mikromol/L hos patienterna med plasma kobalamin <200 pmol/L. På samma sätt såg man en ökning från 17% till 26% hos de med motsvarande kreatininvärden men med normala plasma kobalaminkoncentrationer (>200 pmol/L). Hos patienterna som hade plasma kreatinin över 120 mikromol/L var proportionerna med förhöjt P-MMA 89% respektive 72 %.
Undertecknad har i en tidigare studie av patienter extensivt utredda avseende misstänkt B12-malabsorption funnit att 16% av en grupp bestående av 62 patienter utan tecken på B12-malabsorption hade förhöjda koncentrationer av S-MMA och att denna grupp hade signifikant högre serum kreatinin än gruppen med normala MMA; alla patienterna hade serum kreatinin inom referensintervallet (2).
Detta fynd har nu ytterligare styrkts och det synes nu klart att relationen mellan njurfunktion och MMA-koncentration är mycket starkare än man tidigare trott.
I den nu aktuella studien (1) fann man också mera väntat en signifikant korrelation mellan P-kobalaminer och P-MMA vid P-kobalaminer under nedre referensvärdesgränsen.
Flera stora studierna har visat mycket högre prevalens av förhöjt S-MMA jämfört med låga S-kobalaminer i olika patientgrupper, vilket tolkats som att S-kobalaminer är en mycket sämre metod för att påvisa brist än S-MMA. Dessa studier har emellertid i regel accepterat relativt höga kreatininvärden för inklusion (3-6 ), vilket skulle kunna förklara den kraftiga diskrepansen mellan metoderna.
Den slutsats man drar av den aktuella studien är att njurfunktionen har stor betydelse för S-MMA. I nuläget vet vi inte hur mycket av S-MMA som kommer från B12-metabolismen och hur mycket som beror på njurfunktionen. Innan detta är klarlagt kan man knappast använda bestämning av S-MMA som ett tillförlitligt kriterium på B12-brist.
Referenser
Denna sida uppdaterades 2001-04-09