Hur vi vill bli citerade:
Norberg B. Sjukvårdskris - ledarkris och ägarkris [hälsa]. Rondellen 2002; 12. URL:
http://www.rondellen.net
Sjukvårdskris
Ledarkris och ägarkris
En strukturkris
Det är tacknämligt att de flesta politiska partier nu är ense om att öka resurserna för svensk sjukvård. Vad som inte uppmärksammats är att vår sjukvårdskris till sitt väsen är en strukturkris. Intäkterna från den snabba tekniska utvecklingen har inte omsatts till ökad hälsa för befolkningen utan upplevs snarare som ett problem, med flaskhalsar och köer.
Ett fall bland flera
Sjukvårdens strukturkris har blivit brutalt klar för mej under det sista halvåret. En av mina undervisningspatienter är nu en välväxt 75-årig grabb, 168 cm lång, vikt 100 kg, varav ungefär 20 kg är "trivselvikt". För ungefär 15 år sedan förtidspensionerades han från grovarbete och yrkestrafik på grund av sliten rygg. Han var då gallopererad och hade betydande kärlkramp i bröstet.
För 11 år sedan genomgick han – vi kan kalla honom Sven -en stor kranskärlsoperation. Sedan har han varit en kry och aktiv pensionär med måttliga besvär av kärlkramp, hjärtrusningar och gallbesvär. Bland annat har han bedrivit boule och tävlingsskytte på toppnivå i den nationella korpidrotten.
Under förra hösten utvecklade Sven tilltagande värk och stelhet i höger höft. Jag noterade att rotationsförmågan i höften nästan helt hade försvunnit. Röntgenundersökning visade bara måttliga förslitningar.
Jag har en känsla av att röntgen underskattar förslitningar på massiva patienter. Jag sände en patient med sådan kroppsbyggnad till protesoperation för ett par år sedan och trots röntgenbildens oskyldiga uppsyn fick operatören sleva ut det som var kvar av höftkulan.
Den första remissen till ortoped gick i slutet av februari. Beskedet var två års väntetid, om inte patientens tillstånd försämrades. Det gjorde det, men väntetiden stod kvar trots information om läget. Patient och anhörig ringde. I bästa fall fick de någon form av psykoterapi per telefon.
I juni fick Sven ta till käpp de sämre dagarna, lägga av med boule, och inskränka sig till tävlingsskytte på hemorten, och bara i liggande. Kamraterna hjälpte till med att lägga ut Sven och geväret i skjutställning. Han behövde smärtstillande dagligen och sov i två korta pass för smärtorna, mellan 23-01 och 02-04.
Vad ska Sven göra? Han har faktiskt råd att åka till Stockholm och opereras vid en privatklinik. Men vad händer om komplikationer tillstöter? Rimligen borde han få komma till vid någon av operationssalarna på de mindre länsdelssjukhusen. Fördelen är att återansporten till eget länssjukhus kan göras snabbt, om resurskrävande komplikationer skulle tillstöta.
Enklare, snabbare och billigare
Jag tror att fallet Sven illustrerar en feldisponering av resurser, som blivit alltmer påtaglig under de sista årtiondena. Låt mej belysa det genom att skissera en enklare, billigare och för alla parter mer tillfredsställande handläggning.
Steg 1. När Sven är klar över att han sannolikt behöver en konstgjord höft – i november 2001 – får han tid hos en erfaren distriktsläkare, som i början av januari kommer till insikt om att Svens egenbedömning är riktig. Höften har stelnat och värker så att det förbittrar livet. Röntgenbilden vittnar i det här sammanhanget falskt.
Steg 2. Risker och vinstmöjligheter gås igenom tillsammans med Sven, Svens hustru, och ännu en erfaren distriktsläkare. Om alla är eniga om att operation är önskvärd, möjlig, och värd risken, så skrivs remiss till det länsdelslasarett som har den kortaste operationskön.
Steg 3. Dagen före operation läggs Sven in med hjärtundersökning och bedömning av narkosläkare, om operation är möjlig. En sådan bedömning är färskvara. De operatörer och narkosläkare som beställer sådan bedömning ett halvår i förväg av oberoende specialist visar egentligen bara att de inte lärt sig sitt yrke. "Jag för min del äter bara färsk fralla som fått mogna i skafferiet ett halvår för säkerhets skull!"
Steg 4. Operation följande dag. Med en sådan handläggning borde Sven ha kunnat få en ny höftprotes i mars eller april i år. Väntetiden gör stora delar av tidigare insatser för Sven värdelösa; de måste göras om före operation. Det enda sjukvården producerat hittills i det här fallet är ett förlängt och förstorat lidande.
Ägaransvar
Under de sista årtiondena har sjukvården blivit alltmer apparatinriktad. Av andra hantverkare begär man en viss yrkesmässig skicklighet. En fotbollsspelare förväntas exempelvis kunna röra sig rätt, ta emot rätt, och leverera rätt utan att använda ekolod och datortomografi. Genom att hon eller han är händig i huvud och fötter vinner laget tempo.
Vad jag menar är att sjukvårdens nuvarande kris inte i första hand är en brist på pengar och folk utan en brist på grundläggande hantverksskicklighet, organisation, och ledning. Att bara ösa in mer pengar är lika meningslöst som att ösa in mer bensin i en trasig bil. Vad som behövs är att ägaren (samhället) tar sitt ägaransvar och omstrukturerar sjukvården på ett mera tidsenligt sätt. Det är ingen enkel uppgift, men det är där nya friska pengar kommer till bäst nytta (1).
Bo Norberg
Referens
Publicerat 2002-09-19