Hur vi vill bli citerade:
Norberg B. Bernhard Nordh och kroppsspråket [hälsa]. Rondellen 2002; 13. URL:
http://www.rondellen.net
Bernhard
Nordh (1900-72)Berhhard Nordh Sällskapet http://www.bernhardnordh.nu/ |
Den självlärde
statarsonen från Uppland, Bernhard Nordh, är en av Sveriges mest lästa författare.
Höjdpunkten i hans författarskap är trilogin från Fjällboberg-Kroksjö-Marsliden
(1-3) i sydvästra Lappland. Den karga tillvaron och de sociala motsättningarna mellan
byar och näringar skildras objektivt och fördomsfritt. Vad som inte framgår av
böckerna är att mor Britta (1) var samebarn och att Lars Pålssons sonson Isak Larsson
flera år arbetade som renskötare (jfr culture10_eng.htm). Om nybyggaren var mer rotfast,
så var renskötaren mer bevandrad, visste att det finns fler byar än en i vida världen,
och kunde i regel hålla tungan rätt i munnen. "Livet i vildmarken är ärligt, och
den som inte kan vakta sin egendom blir av med den!" Därför placerades snart
renskötarnas förråd i byn Marsliden, under ögonen på befolkningen. En kväll för 60
år sedan kom en mycket trött renskötare till Marsliden. Men hängande på gärdsgården
bokstavligt! var han fortfarande belevad. "Så roligt att det börjar
finnas folk i vildmarken! Nu slipper jag sova under en gran inatt"! Och när hund
saknades, rekryterades en vargvalp direkt från sin mors lya (jfr health07_swe.htm). Red |
Bernhard, varje konstnär har rätt att bli bedömd efter sin styrka och karaktär. Du är en paradox i svensk litteratur, älskad av lekt, hatad av lärd. Om marknaden har rätt, är Du en av Sveriges största författare. Om de kulturarbetare som dominerat flocken har rätt, är Du knappt någon författare alls.
Jag skulle vilja säga att Du var en stor lyssnare, betraktare och beskrivare. Din trilogi från Fjällboberg och Marsliden har inte överträffats (1-3). Jag skulle utan vidare kunna översätta dialogen på kroppsspråket mellan vargen och björnen från Nordh (1) till Jerome (4).
Ursäkta, Björn, men Du misstar Dej. Det här är inget nybygge i lagens mening, där man bara kan bryta sig in i ladugården och ta för sig. Det här är en varglya. Min varglya! Det var mina människor Du föste in i huset. Det är mina kor, som Du nu försöker komma åt.
En varg med hus, fähus, kreatur och människor? Ursäkta, Ulf, men den historien får Du försöka sälja till en annan förläggare. Du står mellan min hunger och mina kor!
Vi kan inte göra tingssak av det här. Det är tjugo mil till länsman. Jag får implementera mina lagliga rättigheter själv.
Förbannelse, Ulf! Du har flått skinnet av mina bakben och kratsat ut mitt ena öga. Men nu är Du färdig.
Du har rätt, Björn! Jag är färdig. Varsågod! Kom fram och servera Dej! Som ren information talar jag om för Dej att ljuset kommer att slockna i Ditt återstående öga just före första tuggan. I fortsättningen famlar och nosar Du Dej över fjället, tills Du hittar det eviga mörkret.
Du har rätt, Ulf! Du kostar mer än Du smakar. Vi rovdjur avlivar vårt byte smärtfritt, med lokalbedövning, hög ryggmärgsbedövning eller åderlåtning ( 5). Men i det här läget överlämnar jag Dej till Dina människor. Dessa grymma och förkonstlade varelser kommer säkerligen inte att göra Din pina kort. Först låter de Dej självdö av Dina skador och sedan lagar de till kokt varg, stekt varg, rökt varg, survarg.
Det där är mina problem, Björn! Jag hör gården till. Vi har båda fått våra sår, och ingen av oss vet sitt öde. Far i frid!
Bernhard, jag vet att Du inte skriver på det viset. Men Jerome K Jerome hade troligen skrivit något ditåt (jfr 4). Hur Torgny Lindgren hade skrivit, det kan jag inte ens föreställa mej (jfr 6).
Kroppsspråket är knepigt (jfr 7). Det kan förstärka orden och motsäga orden. Det kan både skvallra och ljuga. Vi känner både finten och dragningen (jfr 8).
En gång levde en hal tunga i min närhet. Den sade alltid det som passade. Om sanningen inte passade, blev det värst för sanningen. På kroppsspråket var han en vältalare. Ibland talade kroppen bredvid mun.
När man läser människor är kroppsspråket bara ett av de tecken man tolkar. Det Du beskriver i bebyggelsens marginal, Bernhard, har en allmänmänsklig betydelse, som många kunde tolka och ta till sig.
Bo Norberg
Litteratur
Publicerat 2002-11-19