Så vill vi bli citerade:
Dzaferagic S. Stevan Dedijer – ljuset från Lund [hälsa]. Rondellen 2004; 20. URL: http://www.rondellen.net

Officiella källor
Sigurdson J, Tågerud Y (ed). The intelligent corporation – the privatisation of intelligence. A tribute to Stevan Dedijer on his 80^th birthday, July 6, 1991. 199 pages. ISBN 0-947568-55-7. London: Taylor Graham 1992.
Agrell W, Benner M, Granberg A, Sigurdson J, Stankiewicz R. Stevan Dedijer. Svenska Dagbladet, 15 aug 2004, sid 37.

Redaktionell sammanfattning
Stevan Dedijer (1911-07-06--2004-06-13) var en kosmopolit (1, 2). Under drygt 30 år arbetade han dock från Sverige och under ytterligare drygt 10 år hade han fasta adresser i Sverige. Han var teknolog (teoretisk fysik), journalist, fallskärmsjägare och samhällsforskare (research policy). Från omkring 1960 gjorde han underrättelsetjänst till universitetsämne och senare privat företagsamhet (business intelligence). I fjol firade han sin 92:a födelsedag med skärmsegling över Dubrovnik. Nedan tecknar Samir Dzaferagic ett porträtt av människan Stevan Dedijer. Red

Tyvärr har jag inte haft förmånen att känna Stevan Dedijer under många år. Inte heller kan jag påstå att jag har lärt känna honom väl, men under den korta tid vi haft kontakt har han gjort ett djupt intryck på mig.

Vi träffades av en ren tillfällighet. Stevan Dedijer kom till min mottagning för några år sedan. Framför mig stod en man som man hade svårt att tro var drygt nittio år gammal. Ståtlig, välklädd, väl artikulerad, riktig gentleman, var mina första intryck. Hans efternamn var bekant för mig. Familjen Dedijer var känd i forna Jugoslavien. En bror till Stevan var en av de främsta dissidenterna på 50-talet.

Mitt efternamn visade tydligt, varifrån jag kom. Det blev oundvikligt att en del av vår tid skulle gå till andra ämnen förutom de rent medicinska. Redan vid vårt första samtal visade det sig, vilken intellektuell skärpa Stevan besatt, hur mycket information han relaterade till i sina resonemang, vilka vägar han hittade för att föra över samtal, dit han ville. Jag kunde inte nog förvånas över vilka personer han träffat och vem han hade haft kontakt med.

Stevan pratade gärna om underrättelseverksamhet, hur bristfällig den är, vilka felaktiga slutsatser den kan dra eller inte dra, när något är uppenbart. Gång på gång visade Stevan hur underrättelseverksamhet användes eller hur den lät sig användas. Minst sagt var hans kritik inte nådig mot de stora underrättelseorganisationerna. Att känna rätta personer var viktigare än att besitta kunskap. Att kunna köpa medier var viktigare än att ha sanningen på sin sida. Man kan tycka vad man vill, men i det stora hela hade Stevan rätt. De senaste händelserna i världen visar det tydligt.

Trots de bistra kunskaper och erfarenheter Stevan kom med, hittade han alltid något positivt och roligt i sina berättelser. Inte en enda gång pratade vi utan att jag skrattade någon gång. Jag har alltid sett fram emot att träffa honom igen.

De sista gångerna träffade jag Stevan på sjukhus bara några veckor före hans bortgång. Trots sin sjukdom och svaghet slutade han aldrig att se framtiden an med optimism. Han ville alltid få maximum av livet i varje stund. På avdelningen kände alla honom, vilket man inte ser så ofta nuförtiden. Han slutade aldrig att uppmuntra personal och medpatienter. Till slutet kämpade han för att få åka till Dubrovnik, vilket han till slut lyckades genomföra. Han var glad över att få sluta sina dagar där, i sitt sista hem, omgiven av anhöriga.

Trots vår korta bekantskap kommer jag att sakna Stevan. Jag minns honom med glädje och värme.

1. Dedijer S. What Swedes do not know about Sweden [culture]. Rondel 2004; 19. URL: http://www.rondellen.net/culture19_eng.htm
2. Norberg B. Kunskap är fred [kultur]! Rondellen 2004; 19. URL: http://www.rondellen.net/culture19_swe.htm

Publicerat 2004-06-16